i der, eller genom nedsättande af en kommission, eller genom kyrkolagskommitten låta pröfva ärendet, samt antingen i nåder anbesalla de äldre böckernas äterantagande till allmänt bruk, eller ock ålägga rikets biskopar och presterskap att utarbeta nya och af lika god beskaffenhet som de gamla, på det icke sökandena måtte nödgas att genom en offentlig förklaring afsöndra sig från den bestående kyrkan samt af sina bröder välja och kalla sig lärare; men, derest berörde underd. ansökning ang. de s. k. böckerna icke kunde i nåder bifallas, anhöllo åtskillige bland sökandena om tillstånd för sig och alla med dem liktankande: 1:o att få begagna gamla katechesen vid sina barns undervisning; 2:o att få sjunga gamla psalmboken i kyrkan; 3:o att få barnen döpta efter gamla dopritualen, samt 4:o att få skrift och messa efter gamla handboken, samt, om icke heller detta kunde bifallas, få utträda ur svenska statskyrkan och bilda en egen församling samt förse sig med sådane examinerade prester, som delade deras tro och samvetsöfvertygelse. Regeringen har härpå svarat att då K. M. utsett kommitterade för att granska och omarbeta kyrkohandboken och kathechesen så vore dermed gjordt hvad till en början kunde tillgöras; hvad angick begäran om de äldre böckernas återtagande till offentligt bruk, så fann K. M. ej skäl dertill lemna bifall, börandes hvad som angående katechesen redan är stadgadt och ytterligare blifvit af presteståndet tillstyrkt, tjena till efterrättelse. Hvad vidare anginge sökandernes begäran att få utträda ur svenska församlingen och bilda särskilta församlingar samt förse dessa med egna lärare, så förklarade regeringen detta vara helt och hållet stridande mot svenska samhällets författning, hvadan det ej kunde bisallas. Regeringen slutar med att anbefalla konsistorium i Hernösand att för de ifrågavarande församlingarne tillkännagifva, att likasom K. M. med stort välbehag förnimmer, att menigheterna i de norra landskapen med hjertats fulla allvar frukta Gud, i Guds ord efterforska sanningen och både vid offentlig gudstjenst och vid enskilda andaktsstunder söka uppbyggelse för sin kunskap och sin tro, lika okärt är det K. M., att deras gudsfruktan föranledt söndringar och afvikelser från antagen ordning; och har K. M., som icke för närvarande fann anledning att åtal anbesalla, likväl förstandigat justitiaekanslersembetet att, om dylika oordningar åter förekomma, verkställa åtal mot deras hufvudman och dem, som dertill upplåtit sina boningar, äfvensom K. M. anbefallt konsistorium att uppmana presterskapet att i afseende å söndringarne tillvägagå med den varsamhet och kärlek, som höfves ett evangeliskt presterskap och således i sin mån medverka dertill, att kristeligt samhälle fortfarande upprätthålles och förkofras. , Af de infordrade utlåtanden, hvilka tjenat regeringen till ledning för fattande af ofvannämnda beslut, meddela Stockholmstidningarne den theologiska fakultetens i Upsala yttrande, hvilket synes oss i allmänhet hafva ganska opartiskt och sannt bedömt det s. k. laseriet. Fakulteten kan ej motsäga, det ju de af läsarne öfverklagade tilläggen i nya handboken, katechesen och psalmboken icke varit oberoende af den tidsanda, som när beslutet (om förändringen) fattades, nog allmänt beherrskade vestra Europa och alltför lätt frestade, om icke att afvika från bekännelsen åtminstone att öppna den för förklaringar, som visade, i förhåljande till denna tidsanda, kyrkans anda. Dessa högst diplomatiska ordalag uttrycka i sjelfva verket detsamma som läsarne alltid påstå, att nemligen de sista förändringarne i psalmboken och katechesen voro af en rationalistisk beskaffenhet, som ej öfverensstammer med det gamla strängt orthodoxa föreställningssättet. När man vet huru orubbligt statskyrkan sjelf vidhänger de lärobegrepp, den antagit såsom gällande trosnormer, så borde den— — — DS det var inte mer jag ville veta fru lilla: då