Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1853, sida 1

kränvinsbränningen med afseende a jordbruket och Ladugärdsskötseln. I Å. B. förekom för någon tid tillbaka foljande faktiska belysning af bränvinsbränningens inverkan på jordbruket och Jadugårdsskötseln i Skåne, hvilken vi anse oss böra ytterligare bekantgöra. Om det funnes, säger Aftonbladet, någon sanning i den åsigten, att bränvinsbranningen genom dranken befrämjade ladugårdsskötseln och i sammanhang dermed åkerbruket, så borde väl de delar af riket, der bränvinstillverkningen under en längre tid haft och ännu har sin största utsträckning, också ha sett sin ladugårdsskötsel göra förvånande framsteg samt till följd af de på så säll vunna rikligare gödningsämnena Spanmålsaskastningen äfven betydligen stiga; men så är likväl ej förhållandet. Tvärtom; i Skåne, der bränvinsbränningen sedan längre tid tillbaka vunnit den största utveckling och der äfven allmogens branvinstillverkning drifves i större skala, finner man utskeppningen af ladugårdsprodukter snarare minskas än ökas, äfvensom att spanmålstillgången de sednare åren varit i aftagande. Deremot har bränvinsafsändningen från skånska hamnarne något ökats. En ny påminnelse om dessa förhållanden lemnar hamndirektionens i Malmö nyligen tryckta årsberättelse för sistlidet år, hvaraf inhemtas, att spanmålsutskeppningen från Malmö sedan år 1849 varit i jemnt aftagande. Då uppgick den till 207,295 t:r, 1850 till 186,180