Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 125.) — Har gretven återtagit sitt löfte om pensionen till Reinius? frågade Röding förundrad. — Ja det har han, svarade Bofink, och det kunde han göra, för det fanns aldrig någonting skriftligt dem emellan. — Det är visst en sak, som inte angår mig, men har Reinius samlat något under sin tid som informator, så han kan lefya ändå? — Det skulle jag väl inte tro. Hvad han kunnat spara har han köpt upp i böcker och skräp, som förnuftigt folk inte vill ge två styfver för. — Han står således på bar backe? — Ja gör han så. Han lär nu ämna att söka sig till att bli skolmästare någon stans, men Gud vet om han duger tilket, eller om någon vill ha det gamla skrället. — Men hvad skall unga grefven säga om det månne, när han får höra det? — Inte får han veta om det, inte, i brådkastet åtminstone. Han har ju lofvat grefven att inte i sina bref till unga grefven nämna omeet, för att inte göra honom ledsen, och ingen annan lär väl göra sig besvär att bära fram nyheten, — Reinius och unga grefyen skriftvexla således med hvarandra? . — Det göra de visst. Det är så godt som den ende som unga grefven skrifver till. Också det har gamla grefven blifvit rasande för, för när han har ett bref, så