Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1853, sida 1

— Åh, det är väl ingen trollkonst, isynnerhet för herrarna, som just tyckas vara skapade för hvarandra. Sedan jag uträttat mitt ärende på Björkudden ämnar jag mig just upp till Ragnarsborg för att afleverera litet medel som jag lyckats drifva in ... man är alltid välkommen när man kommer i sadana ärender . .. om bror vill, så skall jag känna Fricken lite på pulsen först, och måla ut bror på bästa sätt ... han har förtroende för mig och vet att jag inte lägger mig ut för någon ovärdig . . . — Åck, jag tackar tusensallt. Min erkänsla ... — Nog blir vi sams om det. Men se nu är det en sak till, som jag funderar på, och ginge det i lås, så vore det ändå ett strå hvassare. — För brors egen räkning kanhända? — Åh nej, allt för brors. — Och det kunde vara? — Jo se! bror är adjunkt ... med liten lön . 2 på en aflägsen ort .. . det kommer här till ansökningstiden . . . vore det då inte tio gånger bättre att vara på sjelfva stället, midt ibland de röstande? — Men hur skulle det gå till? — Helt simpelt på det viset, att Ragnarsborgsherrn kallar bror som huspredikant. Röding förbluffades. — En storartad tanke! — utropade han efter en stund. Bolink smackade några tag på pipan, som höll på att slockna, och såg ut som han nyss undertecknat Westphaliska fredstraktaten. — En storartad tanke, behagade bror säga, — sade han, efter att ha fått litet lif i de få återstående tobakskornen; — en storartad tanke; och det kan man väl kalla den, Besinna! två förenade sysslor, som hvardera föda sin man ... tillfälle att dagligen råka den som ens framtid är beroende utaf . . . och så — ——