Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1853, sida 1

—7 —— — ——— —— vill att jag skall bli ett slags ladugårdspiga, i högre bemärkelse ? — IIvarför inte? Det hör på sätt och vis till dina pligter som husmoder. — Hvad en husmoder har för många pligter! — suckade Clara. — Hon skall älska sin man, och sina höns, och sina gäss, och sina kor, och sina svin ... men det måtte väl för all del inte vara hennes pligt att älska dem som sig sjelf heller! Ä — Sin man väl åtminstone; det är inte för mycket. — Vet du, — sade Clara, i det hon lutade sig mot Linnca, — det förefaller mig som man snarare skulle kunna. älska sina — höns. — Åh, så du talar! Men det skall jag säga dig, det är alldeles inte artigt sagdt. — Ack! — sade Clara med litet allvarsammare ton, — om jag bara kunde älska honom! Om jag en enda gång bara kunde få fram det der: min älskade Potter! ... Försök på sjelf! gör mig den tjensten och säg: min älskade Petter, så skall jag lära mig det som en Stare. — Nå, det är väl ingen konst, --sade Linnga skrattande. — Min älskade Petter! — Hur var det? min älska ... — Min älskade Petter! — Min älskade ... nej! — Inte min älskade nej, utan . . . följ bara efter som jag stafvar föut. Min ... — Min ... — Älskade ... — Älskade ... — Petter. — Petter. — Se så, nu gick det ju. Det är en bagatell. Att såga ja. Nå ja, slipper man stör så godt köp, så . . . Men det var bra att du flyttar till m.g,