härens hittillsvarande öfverbefalhafvare och de begge provinserna Kwangs generalguvernör, den ofta omtalade Seu, har blifvit degraderad och fått sig silkessnöret tillskickadt; äfven har man på kejsarens befallning konfiskerat hans förmögenhet. Hvart han tagit vägen, vet man icke. Hans förbrytelse har bestått deri, att han genom falska berättelser till kejsaren vållade afsättningen af en kejserlig general vid namn Keang Yuny. Denne sistnämnde har åter insatts i sin befattning och stälts i spetsen för hären. Utom Seu hafva premierministern och nästan alla de förnämsta guvernörerne i provinserna blifvit afsatta. Amerikanska ängfregatten Mississippi med besalhafvaren för expeditionen emot Japan, Commodore Perry om bord, har d. 7 April ankommit till Hongkong. Om de öfriga till expeditionen hörande fartyg förmäles ingenting. TURKIET. Triester Zeit. innehåller en korrespondensartikel från Konstantinopel, daterad den 16 Maj, i hvilken meddelas en del detaljer om sakernas förlopp. Furst Mentschikoff framställde sina olika fordringar med all den finhet och väl öfverlaggda beräkning, som utmärka ryska diplomaterna, dock utan att alla de sammankomster han hade med turkiska ministrarne förde honom ett steg närmare målet, tills han slutligen ernådde de nyligen honom gjorda inrymmelserna beträffande den heliga grafven, hvilka bestodo deri, att, ehuru katholikerne skulle förblifva i besittning af en nyckel till den heliga grafvens kyrka, de dock blott tillstaddes inträde deri efter grekiska gudstjenstens slut och finge icke företaga några förändringar i kyrkans inre. Ja, Porten förpligtade sig till att framdeles icke för någon af de katholikerne beskyddande stormakterna utfärda någon förordning i detta hänseende, innan Ryssland härtill gilvit sitt bifall. Sedan fursten utverkat detta, uppträdde han högst pockande och öfverlemnade den 9 (5 2) Maj ett ultimatum, i hvilket han uppmanade Porten att inom 3 (52) dagar bestämma sig, om den ville tillerkänna ryska kejsaren rättigheten att beskydda Turkiets undersåter af grekiska och armeniska trosbekännelserna och med 40 mill. piaster ersätta Rysslands kostnader för Donaufurstendömenas besättande 1848—51, enär han i fall af en vägran fast beslutat att lemna Konstantinopel, och då finge Porten skylla sig sjelf för följderna. Det intryck, som detta steg gjorde, var så mycket större, som fursten gick om bord och begaf sig ut till Buyukdere. Tre dagar voro nära förflutna, då fursten bads ytterligare konferera med ministrarne, hvilket han vägrade göra. Då dock denna önskan upprepades al sultanen sjelf om aftonen d. 12, så begaf sig fursten d. 13 till sultanens palats, hvilken då icke personligen emottog honom, utan lät meddela honom, att han hade ombytt minister. Följande dagen utkom också kungörelsen om ministerförändringen. Denna hade skett på tillskyndelse af lord Stratford de Redelifle; den förste engelske tolken hade i 2 dagar varit verksam i palatset, för att få sultanen af sin omgifning bearbetad för detta ändamål. Innehållet af denna korrespondens svär betydligt emot hvad man läser i de. af franska tidningarne meddelade skrifvelser från Konstantinopel. Så t. ex. har J. des Debats korrespondensartiklar från Konstantinopel af d. 15 och 16, enligt hvilka förloppet varit följande: Tvenne dagar före den 10, då svaret skulle afgilvas på Rysslands ultimatum, hade furst Mentschikoff, för att injaga Porten fruktan, med hela sin personal inskeppat sig på ångfregatten Bessarabien, hvilken låg för ankars utanför Buyukdere. Men i stället för att, då han emottog afslaget, afsegla till Odessa, afsände han den 11 beskickningens förste tolk, hr Argyropulos till ministeren, för att begära ett nytt, i en bestämdare form aslattadt svar, och tillika erbjuda 3 dagars betänketid till d. 13. På denna dag hade fursten audiens hos sultanen och blef Reschid Pascha utnämnd till ut