Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1853, sida 2

—— 8. Då den första christendomsundervisningen är så ytterst maktpåliggande, huru bör den allmänna läroboboken i detta ämne vara inrättad, för awt icke vara, hvad den nu är, svårläst och betungande för minnet, utan mera egnad att bibringa en lifgifvande kunskap och utveckla christligt sinnelag? 12. Om något särskilt sällskapsnöje eller s. k. tidsfördrif, t. ex. kortspel eller dylikt, både genom sin art är föga förenligt med en christens sinnelag och kall, och genom sin allmännelighet blifvit för tilldanandet af ett christligt umgängeslif hinderligt; hvilket är då prestens åliggande i detta hänseende enligt Guds ord och kyrkolagen ? 21. Då skötandet af jordbruk och en mängd för embetet främmande bestyr onekligen sörverldsligar mången lärares sinne och borttager alltför mycken tid från hans egentliga kall; huru skall detta kunna afhjelpas? 21. Af hvilka brister lider befordringsväsendet inom kyrkan, och huru skola dessa i någon mån afhjelpas? 28. Hvilka äro olägenheterna af närvarande valsätt vid presters tillsättande, och huru skola dessa förekommas? 34. Aro domkapitlen för närvarande så organiserade, att de kunna anses rätt befordra kyrkligt lif, eller är en förändring i deras sammansättning af behofvet påkallad? e Utaf, Öfversigten af Bankens hela ställning, sammanfattad efter 1852 års bokslut och hvilken såsom bilaga åtföljt Post-Tidn., inhemtas: Att Bankens inkomster och tillfälliga vinster under årets lopp utgjort 1,239,710: 45. 9. bko; ränteutgifter, förvaltningskostnader, välgörenhetsbidrag och förluster 254,027: 26. 6. samt alltså den behållna vinsten för året: 985,683: 19. 3. Balancen (tillgång utöfver skuld) var vid årets slut: 12,759,960: 33. 6. (deraf grundfond: 10,000,000, återstående vinst från 1850: 811,184: 41. 1, vinst år 1851: 963,092: 21. 2. samt ofvanomförmälde vinst år 1852: 985,683: 19. 3); Att Bankens redbarheter, det gångbara guldoch svenska silfvermyntet under året nedgått från 2,327,638: 16. till 2,234,015: 32; utländska silfvermyntet står vid enahanda belopp 3,533,942: 6: 5. som vid årets början; det omyntade guldet och silfret nedgått från 5,450,854: 25. 3. till 4,993,677; det under myntning varande från 154,440: 2. 3. till 98,962: 41. 9; det på utrikes ort innestående ökats från 1,467,958: 34. 8. till 2,128,643: 21. 4. och kopparskiljemyntet från 20,217: 12. 8. till 26,933: 32. 2. samt att guldoch silfvervärdet, som vid årets början utgjorde i bko 12,934,833: 36. 7, ökats till 12,989,241: 5. 6; Att utelöpande bankosedelbeloppet, som vid årets början uppgick till 22,413,401: 17. 6, vid årets slut utgjorde 22,514,484: 33. 6. eller, med tillägg af utelöpande invisningar och attester mellan deposit och kassa-afdeln. samt på löpande räkning innestående, 31,325,708. Riksgäldskontorets andel af Bankens kapital-öfverskott utgjorde vid årets slut 700,000 rdr. AHhohus läns nya Tidning innehåller början till en, såsom den synes blifva, längre och utförligare granskning af det nu hvilande förslaget till ny riksdagsordning. Denna artikel blifver, efter hvad dess början visar, förtjent af mycken uppmärksamhet, hvarföre vi ock torde framdeles komma att taga densamma i närmare betraktande. För tillfället reproducera vi utur inledningen följande: Den föreslagna nya Riksdagsordningen. Under de sista två till tre år, synes allmänheten bafva lemnat föga uppmärksamhet till den fråga om en representations-förändring, hvilken redan för mera än syratio år sedan, erkändes vara nödig att lösa, men det oaktadt först 1840 lyckades att vinna Rikets Ständers handläggning och 1848 regeringens medverkan, ehuru beklagligen, på ett med landets opinion föga öfverensstämmande sätt. Det torde dock få antagas, att denna skenbara liknöjdhet icke är en följd af likgiltighet för sjelfva saken, hvilken otvisvelaktigt är landets dyrbaraste angelägenhet, och utan hvilkens lyckliga genomförande svenska folket länge skulle komma att lida af den splittring, som ståndsväsendet medför i det offentliga lifvet, samt af det osammanhang, den ensidighet och de olyckliga misstag, som ståndsformen vid riksdagarne medför i lagstiftningsoch beskattningsbeslut. Orsaken till denna liknöjdhet måste hufvudsakligen sökas deri, att då efter de nitiska sträfvanden som visat sig inom borgareoch bonde-stånden, under fyra riksdagar och hos folket i allmänhet, genom reformföreningars bildande och petitioners afgifvande, regeringen ej kunnat förmås ett lystna till allmänna tänkesättets röst, ingenting för ögonblicket med hopp om framgång kan företagas, emot de begge privilegierade embetsmanna-ståndens, adelns och presteståndets envisa motstånd. Mängden föreställer sig, att ingen, till folkets gemensamma bästa ledande reform genom de fyra ståndens beslut åstadkommes, och väntar således för landets framtida väl blott af tiden, hvad som makten oeh stånds-intressena ännu vägra nationen. Beklagligen synes mean på vissa håll icke betänka, att denna sinnesstämning hos ett folk, är den mest samhållsvädliga. Då det vänjer sig, att icke hoppas på sin regerings nitfulla verksamhet för hvad som en lång erfarenhet visat vara landets behof och som en förnuftig, allmän opinion anser vara nödvändigt för dessa behofs afhjelpande, förlika sig medborgarnes tankar alltmer med önskningarne för dessa våldsamma förändringar, hvilka då lätt föranledas af tillfälliga kaamiteter, men oftast sluta med långvarigare och sorgligare. Det är derföre alla upplyste, redlige och vältänkande medborgares pligt, att fästa hvarandras uppmärksamhet på faran af en fortfarande liknöjdhet för representationsförändringens tillvägabringande; och man bör hembära allmänna reformbestyrelsen i Örebro tacksägelse, för det den icke låtit modet sjunka och icke tvekat, oaktadt tidsförhållandenas föga gvnnsam