Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1853, sida 1

OQAc——— — — tur? Vore han icke svag, så vore han ej menniska och hvarför hade han då blifvit satt här på Jorden Att bekämpa sina svagheter är hvars och ens skyldig: het; man kan det icke utan en högre hjelp — måtte den icke undandragas mig! — Men, sade Linnsa, försökande ett sardoniskt leende, jag skulle dock vilja be dig att för ett ögonblick sänka dig något närmare ned till mig. Låt oss tals om din framtid, sådan den i verkligheten framställer sig. Du är förlofvad; din fästman blir sannolikt din faders efterträdare, du blir gift med honom; ert lif här kan bli drägligt nog, om ock obemärkt. Jag antar fur ett ögonblick att du helt och hållet afstod från dina författareplaner — tror du ieke att du i en aflägsen framtid skall betrakta det der blott som en dröm, att du till och med skall lyckönska dig att i tid ha fogat dig efter de vanliga samiljelagarne? Tror du icke att du skall finna en rik ersättnig uti att väl ha uppfostrat dina barn, förutsatt att ert äktenskap shänker er sådane? — Jag tror det icke. Visserligen skulle jag genom en viss advokatyr kunna komma derhän, men J.g skulle dock alltid finna mitt lif förfeladt, den inre rösten skulle dock alltid säga mig: du har förfelat din bestämmelse. Det fins ju så många, som för . . . för ... honom skulle kunna bli alldeles detsamma som jag — uppfostra hans barn, sköta hans hushåll lika bra som jag, ja väl båttre — jag skulle dock alltid finna en tomhet i detta lif — hvad som kanske icke vore förhållandet med dem. — Men, sade Linnåa utdraget och sarkastiskt, tror du dig då så ovilkorligt icke vara skapad för det husliga lifvet, att det icke vore någon, som du skul.e vilja lefva det med? Tänk noga efter! Clara rodnade djupt, och sökte efter ett svar. Forts.)