Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1853, sida 3

lagdt på ena (norra) sidan af hamnen, varorna likväl skulle lossas på den andra (södra), förefaller något besynnerligt, då det ju är meningen att förlägga fartygen på båda sidor om inloppet, och då i allt fall icke alla fartyg kunna lossa på en och samma gång och det sålunda vore tillfälle att förlägga så många af dem i sänI der utanför packhuset för lossning, som packhuspersonalens tid medgaf för tullbehandling; dessutom är der tillfälle att få packhuset derstädes alldeles kringflutet medelst fortsättning af s. k. mlasthamnen, då vanliga styckegodsfarare (hvaraf hädanefter en icke obetydlig del af vår handelsflotta torde komma passera rundt omkring packhuset, oeh sålunda ha tillräckligt utrymme, att på en så vidsträckt kaj lossa sina varor. Härvid skulle tillika all fruktan för eldfara kunna anses häfven, samt Mera närhet intill staden vunnen, utan att nu här behöfva tilläggas något om det allmänt kända och erkända större utrymmet; tullpersonalen hade då åfven sin station vid hamnen, och för de större importörerna vore det icke allenast ej förment, utan tillochmed medgifvet och beqvämt, att få vid packhuset sina varor lossade och tullbehandlade, hvarå det är allmänt erkändt att konsumenten erlägger den tull m. m., som af importören förskotteras. För öfrigt erkännande riktigheten af replikantens yttrande, att afseende endast bör göras på företagets nytta och beqvämlighet till ortens gagn och fördel, utan att bekymra sig om enskildta intressen och deraf betingade opinioner, önskar ins. härmed få anmärkt, att det just var med hänseende till denna nytta m. m., Som ins. uppgaf de skäl han trodde sig ha funnit emot förslaget. Försök till vederläggning deraf ha nu blifvit meddelade; kan dermedelst opinionen hos flera af de trafikerande, hos åtskilliga af tullkammarpersonalen med flera förändras till likstämmighet med repl. åsigter, så är det hans förtjenst; — visserligen äro brandfria hvalf ganska goda emot eldfara i allmänhet, blifva de lika säkra emot möjligen inträslande explosion, som af ett ångverk icke är otänkbart — desto bättre ! Beträffande inkörseln till staden har repl. alldeles misslyckats uti sin bevisning af 2:ne gator, annorlunda än som ins. ådagalagdt, ty att tvenne gator skulle komma att leda ifrån den föreslagna platsen, har aldrig varit bestridt, såsom varande allmänt kändt, men lika kändt torde äfven vara, att dessa tvenne gator förenas vid hörnet af residenset till en enda, ledande in i staden, hvaraf alltid måste uppstå trängsel och obehag. Om packhuset ovilkorligen bör förläggas på södra sidan af hamnen, hvilket ins. gerna vill medgifva har sina goda skäl för sig, utan att derför de skäl böra förnekas som anförts och kunna anföras för Store Bomsplatsen, så torde ej kunna nekas att badhusplatsen, före dess bebyggande, var den bästa och så att säga enda dertill tjenliga, på den sidan; men det är äfven erkändt och torde vara obestridligt, att de derå uppförde byggnader äro derför alldeles otjenliga. Att någon plan varit ifråga att förlägga packhuset dit, innan tomten ytterligare bebyggdes, är ins. fullkomligt obekant, hvadan han då ej heller kunnat hvarken motsätta sig eller gilla densamma, då sålunda några andra skäl a hans sida icke kunna sanningsenligt Lutfunderas. Det har icke varit ins:s afsigt att såra någon, han bar ej yttrat ett ord om enskilta intressen, ehuru det är kändt att sådana funnits och finnas, och efter bästa förmåga framhållits för så väl ena som andra si dan, att betänkandet i allmänhet var förtjenstfullt o. s. v., har af honom blifvit erkändt. — De mindre väl valda uttrycken, som af repl. anmärkts, hade visserligen bordt undvikas, ehuru de, i sammanhang med det öfriga, förlora mycket af sin hardhet, och ha troligen tillkommit dels med anledning af den kännedom man äger om åtskilligas, äfven bland herrar kommitterade, förkärlek för södern, dels vid betraktande af de anmärkningar, som icke utan skäl kunnat göras emot deras förslag, hvars förtjenster i öfrigt icke blifvit underkända. — Tillochmed repl. har ju, som ofvan visats, gjort sig förfallen till en smula löslighet vid uppgiften om de tvenne gatorna, — och, om äfven ordet: sökta kan tydas på tvenne motsatta sätt, så får det väl ändå antagas att kommitterade, i likhet med hvad hvarje annan måste göra, som vill för sig reda och ordna nå got, kommitterade måste nemligen ha eftersökt eller efterforskat skälen såväl för som emot, — och då de nu tro sig ha funnit dem, ha de ju att gratulera sig åt en ny bekräftelse på sanningen af den satsen: den som söker han finner. Sedan jag nu uppnått gränsen för mitt svaromål å af repl. gjorda anmärkningar, kan jag icke neka mig tillfredsställelsen förklara att jag funnit det angenämt att byta ord med en så human penna, — och, om vi icke i allo kunna dela åsigter i hufvudsaken, bör sådant ej bli något hinder att respektera hvar och ens öfvertygelse, såsom utgången från en god källa —: omtankan för samhällets förkofran — måtte den fortgå i enlighet med repl. förespeglingar och de förhoppningar som äfven ins. hyser derom, så skall säkerligen hvarje tjenlig lokal af Götheborgs väl valda läge behöfvas och blifva begagnadt på ett ändamålsenligt och nyttigt sätt; de olika intressen tillfredsställas och en försoning tillvägabringas med dem som nu möjligen anse sig tillbakasatta, hvaraf resultatet skall blifva en broderlig förening med det sköna systemälet —: allmänt val! Llo——— K——————— att bestå) kunde