Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1853, sida 1

Komministerns botter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 121.) Det gick så långt i förtrolighet, att prosten drog magistern ned med sig på en soffa, och formligen bad honom beskrifva sina lefnadsöden. Dessa hade åtskilliga rätt intressanta detaljer. Röding vore son till en torpare under prostgård. Redan tidigt hade han blifvit använd som ett slags passopp åt ungherrarne i huset, och väckt uppmärksamhet genom sin qvickhet, d. v. s. en viss munvighet i förening med fermetå och håhasslighet i Sina sysslorProsten hade vid ett tillfälle för en rik rusthållare i grannskapet talat om Petter, och att det vore skada att han ej finge studera. Rusthållaren fick det infallet att bli mäcenat, och det beslöts att Petter på hans bekostnad skulle sättas i Linköpings skola. Han gjorde väl icke der några synnerliga framsteg i studier, men som han icke det ringaste studerade annat än hvad som enligt slendrianen var honom ålagdt, så blef det ej svårt att för honom hålla jemna steg med kamraterna, flertalet af dessa nämligen, eller de som af försynen äro utsedde att trampa den mest vanliga lefnadsbana. Det var naturligt att något annat vitz genus än det presterliga ej för honom kunde komma i fråga, och som han ej sträfvade så högt att han ämnade taga del i täflan om kransen, så kunde man nog komma tillrätta med det kunskapsförråd som tarfvades. En längre och dyrbarare kurs ville dessutom icke rusthållaren bekosta,