Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1853, sida 1

—— — — —— — — — —— — —ö—ä——Dä—— den prosten Högstädt ändå — bönderna har han på sina sem singrar — ja, ja, jag säger inte jag, men — vi sår väl se — här ger jag min bror min hand på att jag skall göra hvad jag kan — det låter något det — nu år det bara knepet att komma på förslaget — åh lappri, man känner vägarna — man förstår att arilla, tror jag — lita på det — Röding är inte dum, han. Men hvad var det nu jag skulle säga? jo, jag tror det är så godt jag ger mig af till Linköping i morgon, så godt först som sist — ja, ja, lilla stumpan, bli inte ledsen — kommer igen till söndan — men det är godt att ha ett ord för sig — förbannadt skada att gödkalfven strök med till begrafningen — vet mutter, det var en rar kalf — gubbarna åt så slottet stod om mun på dem — det kunde annars varit något att bjuda på — det kunde varit kuku maffen det, mutter! — när man kör upp på gården, och det sticker fram ett par sådanader sköna benstumpar undan en handduk som är kastad öfver — det gör så godt som två dubbla tjenstår till — men hvad sitter stumpan och funderar på? sockret mitt! kom och sätt sig hos mig! ja ja, i morgon är kapitulation slut, kom ihåg det — Skada att jag reser till Linköping i morgon, men jag skall nog ta ut min rätt, lita på det. Hoppas mutter tänker på mig med lite matsäck — och så skall Nils underst bitti i morgon till smein med min kärra för att laga sjedern, så att jag inte blir sinkad — och så får han se på Bruntes fötter ännu i qväll, att skorna sitta qvar — det är väl så godt att åka med egen häst, så spar man in skjutspengarna — och så skall jag be lilla stumpan vara snäll och sy till lissodret på min pels, som sluppit upp — hvad var det nu? jo, jag undrar just om salig gubbens bottforer skulle passa åt mig! söta mitt sockerhjerta, spring efter dem, du yet hvar di står — ursägta. —