Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1853, sida 1

(Slut fr. N:o 118.) Emedlertid skilja vi oss litet ifrån den i öfrigt goda regel, som af kommitterade förordats, nemligen hvad angår begränsandet aflånerörelsens serskilda grenar. Vi fatta väl att dessa för en sådan förvaltning som vår statsbanks, måste till viss grad bestämmas; men äfven med nuvarande organisation torde friare händer böra lemnas styrelsen, att lämpa utlåningen efter tillfälliga behof. Hvad beträffar kommitterades åsigter om sättet för fullgörandet af bankofullmäktiges första pligt, nemligen att upprätthålla myntvärdet, kunna vi ej annat än biträda desamma. Otvilvelaktigt vore det bättre, om bankostyrelsen befullmäktigades att bereda banken ett kreditiv på 2 a 3 millioner Hamb. Bko än att först i behofvets stund upptaga ett utländskt 3 millioners lån. Det ena kostade föga och voro genast redo att begagnas. Det andra kan möjligen, i behofvets stund, icke genast disponeras. Lika med kommitterade, inse vi de menliga verkningarne af hastig indragning i riksbankens kreditivoch lånerörelse, ehuru den till någon del utan svårighet bör kunna ske, om man ville lifva enskilda bankkrediten, genom en större frihet. Besynnerligt förefaller det