Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1853, sida 1

hon af Köpenhamns utmärktaste mästare skulle så lära sig spela, sjunga, måla — hon hade också spelat, sjungit, målat, men icke väl befriad från tvånget att evertuera sig i dessa talanger, hade hon glömt alltsammans — sSåsom det ofta händer när uppfostran en gång väl är sulländad. Ögnade hon för någon gång i en roman, så var det för att fördrifva ledsnaden, men hur litet hon häri lyckades kunde man sluta deraf, att hon sällan läste igenom någonting, utan efter att hafva bläddrat igenom ett par dussin sidor, slog upp slutet, för att se hur det gick. Kunos föräldrar undrade på den likgiltighet, hvarmed han afhörde beskrifningen på sin tillkommande gresfvinnas utseende och egenskaper. Hvad det förra beträffade, hade han någon ledning derför i ett porträtt af henne, som på återresan från Köpenhamn blifvit medfördt, och som, efter hvad man lätt föreställer sig, icke var egnadt att framställa hennes behag mindre glänsande än hvad de i sjelfva verket voro. Ett ögonkast hade dock snart öfvertygat honom derom, att hon på intet vis var den, som skulle bortskymma bilden af hans älskade Clara. Hvad hennes öfriga egenskaper beträllade, så hade man naturligtvis ej underlåtit att förgylla den så mycket som möjligt, men utan annan framgång än den, att Kuno i hemlighet önskade, att denna skildring måtte vara öfverdrifven. En gång besluten att taga henne till maka, kunde det ej bli fråga om att rygga sig, och de pligter som i sådant fall ålågo honom hade han fast föresatt sig att noggrannt uppfylla. o Kuno hördes aldrig numera tala om Clara eller nägon af de öfriga medlemmarna af komministershuset, än mindre gjorde han några besök på Björkudden. Icke heller var årstiden lämplig för afläggande af några besök hos grannarna, det måtte vara på närmare eller fjermare håll; en otreslig barvinter afvexlade med