Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1853, sida 2

lotsslagg till, inställde sig lotsen icke förr än sartyget inkommet nära Tunören eller i den sarligaste passagen af inloppet. Sedan lotsen sent omsider kommit ombord, försiggick icke inlotsningen bättre, än att sartyget blef sittande vid Skansen på vestra banken af rännan. Härifrån varpades fartyget ett litet stycke längre in för att sättas på östra banken. Då lotsen förklarade att fartyget, som blott låg något mera än 10 fot djupt icke kunde komma längre in, måste en del af lasten lossas i pråm, hvarefter fartyget åter blef flott, och ny inbogsering skedde, men så oskickligt att det åter blef fastsittande på ett par hundrade alnar från bron befintligt och af alla kändt stengrund, hvarifrån lotsen ej ville eller kunde lösgöra fartyget, hvarföre lastens mottagare icke återstod annat, än att vara betänkt på en ny lossning med pråm. Lyckligtvis åtog sig en af de med lasten sysselsatte mätarne att inbogsera fartyget, hvilket med ett par mycket simpla åtgärder och genast verkställdes. Hade nu icke denna tillfällighet varit förhanden, att en rask man funnits tillhands, så hade en alldeles onödig och icke obetydlig kostnad drabbat varuegaren, och dessutom, om sjögång inträffat, kunnat lätt hända att både fartyg o h last tagit skada. Dagen derpå skulle lotsen utlotsa ett afgående fartyg, hvilket skedde på det vårdslösa sätt, att fartyget fördes in på ett grund, så att en del af lasten måste lossas innan det kunde afföras af grundet. Tidningen tillägger: Så vida det icke är meningen att vår stads sjöfart helt och hållet skall tillintetgöras genom slarf och okunnighet, så är det sannerligen hög tid att vederbörande blifva efterhållne, att fullgöra sine pligter. Nog kan det tyckas att hr Sandström, lotsåldermannen, väl kunde taga notis, dels om sjömärkena blifvit i behörig tid utlagde, dels om lotsarne förstå och uträtta sin sak rätt och ordentligt. OT Oo —————