Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1853, sida 1

Kuno hade tappat ännu en 500 bko-sedel. Nu börade det skrikas från flera håll, utmaningarne antogos — inom nägra minuter var Kuno af med 5000 rdr bko. Just som han ville hålla om tvenne blå langshavlar på en gäng, framräcktes af betjenten en silsvertallrik, hvarpå låg ett bref. Kuno höll på att skjuta tallriken tillbaka, för att läsa brefvet vid ett lägligaI re tillfälle, men, midt igenom den slöja som omgaf hans ögon upptäckande Linköpings poststämpel, hvarI af han kunde sluta att brefvet var från hemorten, hade han dock så mycket sanns qvar, att han beslöt att sör en stund lemna bordet, för att begifva sig in i silt kabinett, och der taga kännedom af brefyets innehåll. Han bröt brefvet. Bokstäfverna dansade för hans ögon. Imellertid hade dessa uppsångat ett namn, som med trollmagt verkade på honom. Öppnande en kran ofvan kommoden, lät han vattnet öfyerspruta sitt hufvud. Han kände sin gång mera säker, sitt hufvud mera redigt — han vågade ännu en gång att fatta brefvet. Efter några minuter ringde han. Bed herrskapet ursägta mig, sade han åt betjenten som syntes i dörren, jag är för aftonen icke ledig. Han stängde sig inne. I Redan andra dagen flyttade Kuno från sin pragtfulla våning, och tillbaka till sina förra, tarfliga rum. På en gång afbrot han alla de nya bekantskaper han gjort, afskedade sin betjening, och sysselsatte sig för några dagar med ordnande af sina affärer.