Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1853, sida 1

Brölloppet var utsatt till annandag jul, men SvaneSkioldska sanuljen väntades redan i början af December. Det hade väl rätteligen varit i sin ordning att detta bröllopp firats på Aarup i Danmark, eller der bruden vore hemma, men då det just var Aarup som utsetts till det nygifta parets bostad, och någon tid behöfdes för den nya inredningen af rummen derstädes, så ansågs lämpligt att dertill begagna tiden af Svaneskioldska familjens vistande i Sverge. De unga tu skulle omedelbart efter brölloppet begifva sig till Danmark; Fredrikes föräldrar återigen skulle, såsom redan gamla och egande föga anspråk på lifvets beqvämligheter, sätta sig ned för sina återstående dagar på en mindre egendom i grannskapet af Aarup. Den Svaneskioldska familjen var i många fall olik den Gyllenkronska. Grefven, nu omkring 70 år, var en liten man med föga imponerande yttre, och kommendörsbandet af Dannebrogen äfvensom flera andra ordnar, dem han vid högtidligare tillfällen bar, egde påtagligen alltför litet sammanhang med hans personlighet. Tillräckligt rik i sig sjelf för att kunna föra ett oberoende lif, hade han aldrig ingått i statens tjenst, hvaremot han var ganska hemmastadd i hoftrapporna. En god dansk, var han äkta royalist och ansåg Danmark såsom perlan i jordens alla länder — allt som var danskt var i hans ögon ett non plus ultra af förträfflighet, men det var i denna hans tro i alla fall någonting godmodigt och fromsinnadt, att man icke kunde förarga sig deråt. Nästan aldrig i behof utaf att reflektera, hade han knappast tagit någon befattning, ens med sitt landtbruk, som också så godt som skötte sig sjelf, litteratur, skön konst var för honom likgiltigt, och blef tiden honom för lång, så fanns en god ressurs i patiencelekarne, hvilka aldrig fingo fattas i ladan till divansbordet. (Forts.)