Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1853, sida 2

OOA——— —— ———————————— 0( f Jag har försökt att vara moralpredikant, och nästan blygs derför. Blott ännu en bön! om du någonsin älskat mig, så visa det genom att återvända till sans, till dygd, till uppfyllande af dina pligter! Låt mig icke tro att du kan bli en moralisk sjelfspilling! Du störtar mig då i en förfärlig olycka. Min frid är borta — tag icke äfven ifrån mig den enda lilla glädje jag har qvar på jorden — den att kunna hågakia dig. Den till döden sörjande Clara. Då Kuno emottog detta bref, skedde det vid en ännu icke afslutad dingr i hans eleganta våning vid Drottninggatan i Stockholm. Man var vid desserten, kristallskålarne buro höga pyramider af apelsiner, dadlar, ananas, i rosenfärgade, gröna, violetta, gula glas sradgade champagne, bourgogne, lachryme Christi, syrakusa, cypervin, tokaier, från praktfulla silfverkandelabrar spridde sig ett magiskt sken kring rummet, från hvilket dagern genom de tillskjutna fönsterluckorna omsorgsfullt var utestängd. Jettonlådor och kortlekar, framlagda på bord i sidorummen, antydde hvilket nöje som var ämnadt att afiösa bordets. Det var en ungkarlsmiddag Kuno gaf. Detta hindrade dock icke att åtskilliga unga damer deri deltogo. Den vana de visade att tömma sitt glas, deras prålande toiletter och oförbehållsamma skick antydde till hvilken klass de hörde. Genom skratt och stoj hördes glasens klingande, alla, äfven Kuno, syntes hafva njutit af vinet mera än man skulle ha tillåtit sig i ett egentligen godt sällskap. (Forts.)