Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1853, sida 2

— g. — Insdndt. Kyrkan bör stå midt i byn. D (Också ett gammalt talesätt.) En insändare, som synes nitälska för detta sambälles bästa, har, uti en i Tit. tidning för den 10 dennes införd artikel, uppmanat vederbörande att, innan komitårades afgifna förslag för anläggande af, bland annat, nytt tulloch packhus härstädes varder godkändt, närmare öfvertänka detta nyttiga ämne, hvarjemte han förklarat sin önskan med uppsatsen vara dels att förmå någon man med medborgerligt nit och tillräcklig sakkunskap att taga förslaget i noggrant skärskådande, dels att kunna framkalla en fullständigare diskussion öfver detta maktpåliggande ärende. I dessa önskningar instämmer säkerligen en hvar; och författaren af dessa rader vill för sin del lemna ett bidrag till en sådan diskussion, genom att emot artikel-insändaren söka försvara komitrades förslag. En hufvudsaklig anmärkning tillåter man sig genast mot insändarens uppsats, den nemligen att han liksom uteslutande hakat sig fast vid frågans senare och underordnade del, eller om platsen för ett nytt tulloch packhus, hvarigenom komittrades förslag på det hela blifvit skeft bedömdt och på origtig grund ogilladt. Antager man nemligen lika med komitrade att stadens förnämsta hamnplats bör vara på södra sidan om hamnkanalen, och att utrikes sjötrafiken der eger sin rätta plats, så förfaller ins:ns hela argumentation för tullhusets förläggande på Stora bomsplatsen; ty svårligen kan ins. vilja förmoda eller få något medhåll derom, att packhuset och tullkamrarna skola förläggas på ena sidan om hamninloppet, men fartygen tillägga och varorna lossas på den andra. Ehvad misstag och ofullkomligheter som i öfrigt kunna vidlåda komittrades förslag, synes den deri följda ordning vara den oafvisligt rätta, nemligen attförst bestämma hamnarbetena och operationsfältet för den utrikes sjötrafiken samt att, der denna inrymmes, dit äfven förlägga packhuset och tullkontoren, helst en del af tulltjenstemännen, de bevakande, i allt fall måste vistas och hafva sine expeditionslokaler vid hamnen, hvarförutan stadens importörer eller den afdelning af de handlande, som få vidkännas tullafgifterne till kronan, torde hafva ett billigt, hittills på en temligen godtycklig grund åsidosatt anspråk, att få sina varor lossade utanför eller i närheten af packhuset, i stallet för att såsom nu är fallet och äfven skall blifva det om utrikes-hamnen och tulletablissementet förlades på olika sidor, nödgas vidkännas dryga kostnader och en menlig tidsutdrägt för varubehandlingen. Skulle nu vederbörande, i strid mot komiterades åsigt, besluta att den egentliga skeppshamnen, den som upplåtes åt utrikes handelsflottan, bör anbringas å norra sidan om hamnkanalen, så följer väl tullhuset helt beskedligt dit med; och frågan om stället för dess förläggande är, såsom i komittrades betänkande uttryckligen blifvit sagdt, endast af en underordnad och ovilkorlig natur. Då insändaren blott framhållit nämnde byggnad, men tillika omnämnt att företaget komme att kosta En million, torde en billig samvetsgrannhet bjuda, att meddela den upplysning, att kostnaden för ett nytt tullkammareoch packhus är beräknad till omkring 140,000 rdr, men hamnarbetena till närmare 500,000 rdr. Har åter insändaren, med det framför sig skjutna tullhuset, verkligen afsett att göra norra sidan till den egentliga hamnen och att dit förlägga den husvudsakliga sjötrasiken, så kan denna åsigt visserligen hyllas; men kastar man ett öga på stadens revier, på den södra, redan färdiga hamnbassinens vidd emot den som på norra sidan kan bildas och på den sannolika lokalrigtning, som en stigande folkmängds verksamhet kommer att taga, kan författaren af dessa rader, vid öfvervägande derjemte af Lvad komitrade härom i öfrigt, i förf:s tycke, sanningsenligt och oväldigt anfört, ej komma ifrån den öfvertygelse, att genom antagande af komitGrades förslag, det här ofvan nyttjade gamla, men goda talesätt, att Åkyrkan bör stå midt i byn, vinner en tillämpning, hvars nytta icke heller i dessa nymodiga tider är att förbise. Med andra ord, författaren anser södra sidans utväljande till den hufvudsakligaste hamnafdelningen medföra största fördelarne samt böra företrädesvis antagas, derest man afser beqvämligheten för sjöfarten, mesta nyttan för staden, betraktad såsom samhälle, och derest nödig omtanka, åtminstone hädanefter skänkes åt framtida behos. Deremot skulle den hufvudsakligaste rörelsens förläggande till norra sidan troligen, inom kortare tid än man förmodar, lemna flerfalldiga anledningar till missbelåtenhet och förebråelser. Utan att beträda santasiens område, bör man kunna antaga, att Götheborg blifver en af hufvudstationerna för blisvande jernvägsanläggningar i Sverige; vidare, att Götheborg, genom sitt läge och större tillgänglighet från sjösidan året om blifver hufvudorten i Kattegatt för varutillförseln från främmande länder; då inträder ock behofvet af stort utrymme för en mer och