Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. sr. N:o 115.) Af Lovisas ytterligt upprörda sinnesstämning, skulle man ha kunnat sluta, att hon verkeligen icke vore fri från misstanka, men det kom, som man lätt kan föreställa sig, af blygseln öfver att endast en tanke deråt kunnat falla på henne. Länsmannen höll på väl en timme att undersöka Lovisas gömmor, dervid kastande allting huller om buller. Någon misstanka att hon under tiden kunnat smussla undan det saknade, kunde ej ega rum, emedan strax efter inventeringen man tagit ur nyckeln till bennes kammare, och hon ej ens varit uppe i huset sedan den olyckliga upptäckten gjorts. Man fann ingenting, och det återstod således blott att förklara, att värdet af skedarne skulle afdragas på Lovisas lön. Redan detta var väl hårdt, men Lovisa underkastade det sig gerna, sedan hennes oskuld var uppdagad. Med undantag af grefven och länsmannen, som voro långa i synen, voro de omgifvande ganska glada öfver utgången, och tillkännagåsvo med ett: kunde väl tro det, att visitationen vore tillställd onödigtvis. Till Bofinks öron nådde ett och annat stickord, som han måste torka i sig, och han gjorde sig beredd att afresa, då faktor Frick tillkännagaf sin önskan att undersökningen skulle än vidare utsträckas. Han vore den på orten sist ankomne, och för de onda tungor, hvilka funnos öfverallt, anhöll han att grefven