Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1853, sida 2

fru Florsn, som var så van att se Lovisa gråta, att det på henne icke gjorde något intryck. — Det ... det ... har ... kom... mit.. bort ... ett ... ett ... ett... halft. . . qaus... dus ... dus .. sin... sil... sil... sil... — Ett halft dussin sill! är hon tokig? I — Ett . . . halft . . . duss ... sin ... sill... ver ... ske... dar... — Nå herre Gud! de komma väl tillrätta igen? — Ne. ..ne... nej... det ... har ... va oc rit.. k).. ky.. svar. — Ijufvar! åh aldrig ... det finns inga tjusvar i Tjust härad. Men så sansa sig då, och berätta hur det hänger ihop. Lovisa sväljde några tag, torkade sig i ögonen och berättade så trankilt det var henne möjligt, att ett halft dussin matskedar hade kommit bort ur skåpet, till hvilket hon hade nycklarne, och hon hade för mycken reda på hvad hon hade under händer, för att det kunde blifva något tvifvel öfrigt att ju skedarne voro stulna. Det hade blifvit mycken uppståndelse, emedan en stöld i denna ort var någonting exempellöst — man hade anställt en noggrann undersökning, men utan framgång. Faktor Frick hade sästat grefvens uppmärksamhet på att här vore en hustjufnad sannolik, och hvem skulle misstankan i första rummet falla på, om icke på Lovisa, som hade silfret om händer? man brukade eljest icke mer än en gång om året, mellan jul och nyår, hålla inventering, men till följe af ett Vrojekt af faktor Frick hade en extra inventering hastigt blifvit beslutad, hvarvid upplysts att det ifrågavarande silfret saknades. Då Lovisa ej kunde redogöra för orsaken härtill, så måste antagas att stöld var begången . . länsmannen efterskickades. Fram på eftermiddagen kom länsmannen. Förande upp på gården med mycken fart, hoppade kommissa