—— — — — — ———— ——— —öp —— ——— ——— gubevars! det skulle vara så rart att kunna läsa töska och fransöska ... När trädgårdsmästarfrun sade detta, kom hon ej ihåg att den hon talade med varit gouvernant. — Nå det kan jag säga! — sade hon stött; — det skulle således vara någonting ondt i det då. — Kors kära syster, ursägta! åh nej ... men jag menar ... för hennes stånd . . . med kära syster var det helt annat . . . hennes far var opserare, var det inte så? ... men denna fattiga Clara, hvad skall det bli af den? . . . och är det sannt som folket säger, så lärer väl hennes lärdom inte komma henne mycket till måta. . — Kunskaper komma alltid till nytta, det vet jag bäst, — sade den ännu icke blidka de inspektorskan. — Kors ja det är en annan sak med kära syster, — inföll hastigt fru Florn, som kände att hon åter försagt sig, men kunde likväl icke göra reda för hvarför det skulle vara en annan sak med kära syster, ty för en inspektorshustru torde kunskaper ej vara rätt mer behösliga än för en komministerfru. — Kors hvad var det nu igen? — återtog direktörskan efter ett litet afbrott — jo se Clara, hon är på det viset, att hon är litet ensaldig . . — Det tror jag just inte, — sade fru Åkerfält tviflande. . Ä — Jo hvad hon är ensaldig fattig kräk . . . låta prata persilja för sig af unga grefven, och stå i ljuset och skymma sig sjelf sen. Hon har ju inte sagt ifrån hur hon vill hat åt Rödingen ännu. År det menskligt att låta karlen vänta en sådan tid? — Men kära syster! oss imellan sagdt, så vore det väl inte så fasligt underligt om hon drog sig lite för att ta Röding. Det är ju en rigtig bonde. — Bonde eller hvad som helst, bara han kan föna, och det kan han, om han inte kamet nu, men Rom