Detta betänkande, som under den 8 sistl. April afgafs till regeringen har redan, såsom vi sörut nämnt, blifvit meddeladt af de dagliga hufvudstads-tidningarne, och torde derföre kunna anses kändt af alla dem, som vilja och kunna fullständigt initiera sig i våra finansförhållanden. Då det äfven, i synnerhet genom reservationer af några ledamöter samt en mängd bilagor, är af den vidlystighet, att vi ej kunna i sin helhet meddela detsamma, hafva vi valt, att under meddelande af dess hufvudsakligaste innehåll, uttrycka vår opinion deröfver. Att denna hvarken bör eller kan blifva, i det hela, annat än fördelaktig, derför ligger en tillräcklig grund uti det nit och den insigt, hvarmed de aktade ledamöterna sorgfälligt pröfvat och i allmänhet klart framställt förhållandena. Om vi komma, detta oaktadt, att framhålla åtskilligt, som synes oss vara anmärkningsvärdt, sker det således endast i den bästa afsigt, att de vigtiga ämnen, som betänkandet omfattar måtte underkastas en allmännare och sakkunnigare granskning. Vi skola ock söka att vara så noggranna som möjligt, vid sammandragandet af kommitterades yttranden, och så korta i framställningen af våra reflexioner, som ämnenas vigt för allmän och enskild frihet det tillåta. Kommitteens tillkomst motiverades, i regeringens beslut om dess tillsättning, genom angelägenheten att i tid vara betänkt uppå, att vid de nu befintliga enskilta bankers möjliga upphörande vid oktrojtidens slut förekomma den stockning i allmänna penningrörelsen samt i handel och näringar, som derigenom (efter regeringens mening) ovilkorligen måste uppstå, om ej deras verksamhet öfverflyttas på andra anstalter, hvilka i sig inneburo trygghet för de allmänna kreditförhållandena och åt dem kunde gifva riktning, säkerhet och stadga, samt inom sig egde eller på naturlig väg åt sig beredde de af ett utvidgadt jordbruk, en stigande industri och tilltagande folkmängd påkallade hjelpkällor, som för det allmännas förkofran och ökade välstånd icke borde saknas. Åt kommitterade uppdrogs alltså, att efter noggrann pröfning af ämnet inkomma med ett betänkande, och deruti framställa förslag till sådant ord. (J Å nande af kreditsörhållandena och låneanstallerna, hvarigenom, med fästadt afseende å Rikets Ständers genom grundlagarne förvarade rätt att bestämma om förvaltningen af Rikets Ständers — — — 2. bank, penning-cirkulationen och näringarnes ut2 . ? . veckling, på ett med rikets nuvarande ställning samt folkets lynne och verkliga behof öfverensstammande sätt må kunna besordras, och trygghet för framtiden beredas emot de hvälfningar i penningväsendet, hvaraf riket i förra tider rönt känbara olägenheter. Man finner af dessa motiver och förutsatta ändamål, att kommitterade haft ett svårt värf att utföra. Regeringens afsigt visar sig nemligen deraf vara, att fortsätta den sekelgamla inblandningen i folkets handelsoch näringslif, under den illa förstådda faderliga omsorgen för dess väl. Sedan upplysning och ersarenhet hos folket lyckats att leda lagstiftningen för handelns utbyten och näringssliten på en friare bana, synes makten, i sitt missförstådda intresse, vilja begagna den ännu rådande okunnigheten och oerfarenheten om nyttan af penningoch kreditvåsendets lagordnade frihet, för att på den vägen bibehålla en inflytelse, som säkert varit den mäktigaste orsaken till de hvdlfningar, hvilka i förra tider vållat så mycket enskildt ondt, men hvilka under sednare tider man andtligen varit på väg att för framtiden förekomma. Regeringen har nemligen icke visat sig erkänna, att det är en tidsenlig, på allmånna råttsgrunder och enskild frihet allena stödd reform af våra kreditoch banklagar, som vårt land behöfver. Nej, det är detta gamla, ändlösa tal om faran af stockning, behofvet af allmänna låneanstalter; nyttan af att åt dylika gifva riktning, säkerhet och stadga, samt de vanliga om än välmenande dock egentligen förledande fraserna om de genom central-visheten beredande hjelpkällor för ett utvidgadt Jordbruk, en stigande industri m. m., som här återfinnes, sedan det existerat, allt ifrån de tider då Carl XI:s förmyndare gjorde sig till förmyndare äfven öfver svenska folkets enskilta handels-, närings-, penningoch kreditväsende. Allt sedan hafva dels regeringarne, dels Ständerna, efter tillfälliga förhållanden och oftast på grund af statens ögonblickliga behof, antagit och låtit såsom tvängslagar utfärdas, projekter, som mera medfört oordnande än ordnande af kreditförhållanden och låneanstalter; och så länge man äslas, att efter ett lätt missförstådt folklynne och de ännu lättare missförstådda folkets verkliga behof, genom kongl. förordningar, oktrojer, reglementer, m. m. befordra hvad som blott kan lifvas och verka under frihet och rättvisa, skola aldrig af framtiden de tillvexande krafter