Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1853, sida 2

rande scen som gaf anledning till hennes nedsjuknande, men då det alltför tydligt röjde sig, att hon icke kunde tillfredsställas innan hon blef bragt ur denna ovisshet, hade läkaren tillåtit Linnga att efter hand för henne redogöra för huru ställningen nu var. Clara fick således veta, att Kuno, strängeligen dertill befalld, hade rest bort ifrån Ragnarsborg, och begifvit sig till Stockholm. Man trodde sig veta att grefven förelagt honom trenne månaders betänketid, inom hvilken han borde besluta sig i afseende på sitt giftermal med Fredrike Svaneskiold, och att vilkoret var, i händelse han vägrade att lyda sina föräldrars vilja i denna punkt, att han skulle förklaras arflös, hvaremot, om han beqvämde sig till denna förbindelse, allt det förra skulle öfverlemnas åt glömskan. Linndga hade under tiden, på Kunos bön, bostdagligen tillskrifxit honom, för att underrätta honom om Claras tillstånd, och äfven Linnta hade en talrik mängd bref ifrån honom. Denna korrespondens hade måst föras i smyg, under fremmande adresser, och äfvon med mycket besvär, då ett särskildt bud för hvarje gång måste skickas till Linköping, för att aflemna och emottaga brefven. I afseende på förhållandet mellan komministern och grefven på Ragnarsborg, var detta ännu i högsta grad spändt. Komministern hade begärt upprättelse, för sig och sin familj, och grefven hade visserligen ej vägrat att lemna en sådan, men hvad han i sådan väg erbjudit, var att rafgöra saken på riddersmannavis. Dermed trodde sig erefven ha uppfyllt all rättfärdighet, ja till och Med ansäg han sig genom ett sådant anbud hafva visat en synnerlig grad af nedlåtenhet. Att icke propositionen kunde antagas, var gifvet. Emellertid hade i orten mycken harm blifvit väckt emot grefven för hans vilda beteende, och då det till och med gått Så långt, att bönderna, efter hvad all