Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1853, sida 2

I — Du svarar inte! röt grefven på nytt, och höjde sin arm. Med ett språng var Kuno framme, och höll den tillbaka. — Vet hvad ni gör, min far! — Vet hvad du gör, din förkastade varelse! — Jag vet hvad jag gör, sade Kuno, ansträngande hela sin förmåga för att bibehålla sitt lugn. — Släpp min arm! — Jag släpper den inte. Med sin venstra hand ryckte grefven upp en pistol ur sin ficka. Han rigtade den mot Clara. Det var ett ögonblicks verk för Kuno att slå den ur hans hand. — Mörda min maka! skrek Kuno, med jättekraft, omfattande begge fadrens händer. — Säg — din frilla! hväste grefven. — Clara sjönk mot jorden, utan sans. Om aftonen sutto komministern och hans hustru framför sängen, hvari Clara låg uti en svår yrsel. Sjuttonde Kapitlet. Ett samtal. Sex veckor voro förflutna, och Clara var rekonvalescent efter en svår nervseber. Linnsa hade under hela denna tid så godt som bott på Björkudden, ty det enda hon varit hemma hade varit en stund på lördagarne, och ännu denna stund var hon att räkna såsom en af komministerboställets innevånare. Så svag som Clara ännu var, hade man undvikit att tala med henne om Kuno och isynnerhet den upprö