Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1853, sida 2

konsert nästa Tisdag och förmoda vi, att den kännedom man nu vunnit om hans talang, skall göra denna sednare konsert betydligt mer besökt än gårdagens. i Red. har i dag emottagit en ny insänd uppsats, rörande den här föreslagna tulloch packhusbyggnaden, hvilken uppsats försvarar kommittens förslag. Red. har, icke utan förebråelse, blifvit uppmanad, att för egen del sätta sig in uti och uttala sig öfver detta ämne. Då insändare med sakkännedom tagit frågan i sin band, tro vi att den ej kan bättre behandlas. Man initierar sig ju icke så hastigt i ett sådant ämne, alldramest då man har icke så få andra att behandla; man är ändock menniska, fast man är tidningsskrifvare. — Vi vilja alltså, med tillåtelse, tills vidare låta de ärade insändarne ensamme diskutera saken, och skola meddela den nu hos oss hvilande uppsatsen så fort utrymmet möjligen medgifver. Herrar Rust Fritz gifva i afton å härv. theater en representation i stylt-dans och förevisa derjemte åtskilliga transparenta målningar. Pastor Unonius, hvilken såsom student gifte sig i Upsala och utflyttade till Amerika, för 8 a 10 år tillbaka, har med familj återvändt till Stockholm. Den gamle anatomie chirurgix professorn H. W. Romanson afled i Upsala Pingstdagen, 77 år gammal. — E Från Orebro skrisves i Nerikes Allehanda: Det dagas i afseende på jernvägen. Från regeringen kom i slutet af förra veckan den stadfästade planen för stora jernbanan. På sjelfva Pingstaston anlände hit Engelske öfveringeniören m:r Watson. Hr Wern, fastän icke fullt återställd från sitt benbrott, ankom från Stockholm d. 17 eller anländer oförtöfvadt. Hr grefve Rosen och den Engelske entreprenören, m:r Burge, väntas ännu alltjemnt, men tros snart ankomma hit i hvarandras sällskap öfver Helsingborg. I med snällposten anländt A.-B. berättas en händelse, som med skäl lärer väckt stort uppseende i hufvudstaden, så mycket mer som den var högst oväntad, då personen i fråga åtnjöt förtroende för sin humanitet och redbarhet, samt dessutom genom sitt gifte ansågs äga en vacker förmögenhet. Huru emellertid skenet bedrager, visas af berättelsen, som är följande: Genom de dels i förrgår dels i dag hållna polisundersökningar har bekräftelse vunnits å ett sedan några dagar spridt rykte att kamereraren vid Drottninghuset och kanslisten i krigskollegium J. Möller från hufvudstaden afvikit och tillgripit större delen af Drottningshusets säkerhetshandlingar. Efter erhållen tjenstledighet på fjorton dagar lemnade Möller hufvudstaden vid medlet af förra månaden, under föregifvande att han ämnade besöka sin i Westervik bosatte svärsader v. konsuln D. Jansson, men i stället för att begifva sig dit, tog Möller vägen till Helsingborg och vidare till utlandet, sedan han från Helsingborg genom bref underrättat sin svärsader att han varit nödsakad att lemna fäderneslandet, hvilket föranledde denne att genast begifva sig till hufvudstaden, för att söka närmare underrättelser om orsakerna till Möllers afvikande. Under tiden hade direktionen för Drottninghuset, som, efter prosten Frösts bortgång, utgöres af justtiekanslern v. Kock, öfverhofpredikanten Nordensson, doktor Wallin och kyrkoherden Ekdahl, fått anledning till misstankar emot Möller, och vid den undersökning af Drottninghusets säkerhetshandlingar, som i följd häraf egt rum, befanns det, att Möller ur Drottninghusets kassakista tillgripit ej blott intecknade skuldsedlar till ett belopp af 36,000 rdr bko, hvilka Möller före sin afresa hos mäklare och enskilda personer belänat, utan ock den af honom ställda uppbördsborgen. Före sin afresa hade Möller hos öfverståthållare-embetet begärt och erhållit pass till utrikes orter för inspektoren J. Andersson, som han uppgifvit skola för honom utrikes uppköpa kreatur. Under samma föregifna namn hade han af hrr Johns komp. erhållit kreditif å 4,500 mark H.Bko. Man tror sig veta att Möller dessutom medhade en ganska betydlig summa penningar i klingande mynt och bankosedlar. Sedan Möller nyligen försålt egendomen Molnebo till sin svärfader, lärer han icke lemnat efter sig några tillgångar. För den förlust Drottninghuset gjort å större delen af sina medel, hvilka äro beräknade till underhåll för nära 100 gamla qvinnor, torde någon ersättning icke kunna vinnas annorlunda än så vida direktionsledamöterne, en eller flere, kunna åläggas nå— gon ansvarsskyldighet, som då konmer att drabba dem ganska tungt. Det uppgifves att prosten Fröst i lisstiden hast ena nyckeln till Drottninghusets kassakista, och att Möller under förebärande att han behöft några der förvarade handlingar under hans sjukdom MI —— ———— —