Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1853, sida 1

hemtade exemplen frambringat, och döm om den blodskuld våra s. k. ordnade samhällen ådragit sig för mord, som äro värre än de som bestraffas af lag, för mord på menniskornas sedlighet, på deras timliga och eviga väl. Af alla statsmyndigheter är det inga, som så ingripa i folkets väl, som just de lägsta, den utöfvande makt, som i första hand beifrar lagbrotten och verkställer straffen. I städerna utgöres denna myndighet af den s. k. holisen, en makt, som i despotiska stater utöfvar ett lika stort som forhailigt inflytande, och som särdeles i närvarande tid utbildat sig inom sådane samhällen till en stat i staten. I länder med sria författningar har man begynt organisera äfven polismakten så, att den i st. f. att utgöra medborgares plågoris och vara ett föremål för deras fruktan och hat, skulle blifva ett skydd för på en gång den borgerliga friheten och ordningen, och derigenom inträda i ett förhållande af allmän aktning och tillgifvenhet. Den stora impulsen till detta ordnande af polismakten gaf Robert Peel, då han organiserade Londons närvarande polis, på ett sätt, som gisvit det resultat, att denna polis, efter blott få års verksamhet, utgör ett föremål för alla laglydige medborgares aktning och förtroende och för Europas beundran. Resande som besöka England tröttna ej att omtala alla de exempel de bevittnat på Londoner-polis-tjenstemännens på en gång hofsamhet och allvar, uppmärksamhet, sörbindlighet, tjenstaktighet och humanitet vid utöfningen af sitt kall. Se här blott ett sådant exempel, som nyligen blifvit oss af ett ögonviltne berättadt. — En ung man af arbetsklassen kom öfverlastad på gatan och stannade framför en polistjensteman, utösande öfver honom en massa af skällsord. Den förfördelade stod helt lugn och tillsade den andre, att gå gatan fram och ej vålla någon folksamling. Denne lät dock ej säga sig, utan ställde sig i boxarattityd och gal polismannen en af de vanliga stötarne. Denne parerade, tog mannen kraftigt i kragen och tillsade honom att gå sin vag, derest det vore honom kärt att slippa bli hemforslad. Mannen lät ännu icke säga sig, utan började på allvar anfalla polisen med hugg och slag. Nu var nådens timma ute; polismannen blåste i sin pipa, den druckne bortfördes ögonblickligen och fick sannolikt, såsom rättvist var, ganska allvarsamt plikta för sitt öfverdåd. Detta blott ett af de hundrade exempel, som skulle kunna anföras. Vi veta att då härvarande polis, för några få år tillbaka, undergick sin nya organisation, ingick det i planen, att så vidt möjligt få den ordnad efter Londons föredöme. Början visade sig ock på allt sätt lofvande. Staden, som förut lidit på mångfaldigt sätt af den lösa befolkningens okynne, fick ordning och lugn, och förseelserna mot vissa kommunala stadganden behandlades med allvar, men dock med hofsamhet. Tyvärr har polisen ej fortgått på denna bana. Ju mera den kännt sig varm i kläderna, ju hastigare har den återinträdt på den gamla, trampade polisstråten, att beifra förseelser mot orimliga lagar, som alldrig tillförene blifvit tilllämpade, att ögonblickligen för de minsta förnn — —