Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1853, sida 2

Article Image
i 16 alnar bred — öfver korset 32 alnar och lemna 735 sittplatser. Ritningen är utförd af arkitekten Schirmer. Kyrkan skall vara kom. plett färdig före slutet af September 1854. e— — Inmrikes Nyheter. Cötheborg. II. högvördighet ecklesiastik-ministern synes nu vilja på fullt allvar begynna kätteriförföljelserna emot Orsa församlings läsare. I skrifvelse af den 29 April har nemligen regeringen förordnat, att justitiekanslersembetet skall ofördröjligen och på grund af sörsattningarne om olofliga religionssammankomster låta anställa åtal mot de personer i Orsa socken, som antingen varit anstiftare och ledare af det s. k. läsarepartiets religionssammankomster och de vid dem företagna förrättningar, eller ock för nämnde sammankomster upplåtit samlingsrum; vidare anbefalles domkapitlet i Westerås att för Orsa och andra församlingars inom Westerås stift läsare meddela, att kongl. maj:t med stort missnöje anser de i Orsa pågående oordningarne, men vill dock ej för denna gång utsträcka åtalet för oordningarne till andra än dem som varit dessas anstiftare, hufvudmän och uppsåtliga befrämjare; hvarjemte kgl. maj:t anbefaller nämnde domkapitel, att om så behöfves, anställa särskildt tillförordnade prestmän, genom hvilka en rätt kristlig undervisning kan meddelas, förvillade sinnen i kärlek och lugn tillrättaföras och således den frid och ordning vinnas, som bör tillhöra en kristlig församling. Samma dag har reg. äfven anbefallt åtals anställande emot körsnärerne Forsell och Heidenberg, för det de hållit olofliga religions-sammankomster i Orsa. Deremot hör man ej att något åtal blifvit anställdt mot landshöfdinge-embetet och andra myndigheter i Fahlu län, för det att de på ett upprörande och olagligt sätt häktade och förde på fångskjuts ur länet desse båda med lagligt pass resande, till intet brott förvunne körsnärer. Den 2 Maj på aftonen voro några hemmansegare i Lekaryd af Allbo härad i Småland sysselsatte att sönderspränga en större jordsten, och just som ett af de svåraste skotten med 14 tums krutladdning exploderade med en förfärlig knall, flög en skock svanor på cirka 50 alnars afstånd från stället. En af dem störtade till marken och återfanns död utan yttre tecken till skada. Sannolikt vållade en hästig kontusion döden. Det var ett ståtligt djur, af en bländande hvithet och 14 skålp. vigt. Ånnu den 5 dennes ser man i trakten en ensam svan flyga klagande omkring vattendraget mellan Dansjön och Lekaryd. Man gissar att det är den sörjande maken som söker sin förlorade vän. I Hallandsposten refereras ett mål, som med allt skäl kallas kostligt. Det kan i korthet sammanfattas sålunda: En stenhuggare Gustaf Andersson på Stjernarp hade blifvit stamd för fylleri, men uteblef och skulle fördenskull hemtas till tinget. Länsmannen Bergh, som skulle utföra detta, misstog sig på person och tog i stället en brännmästare Gustaf Andersson, som då var den ende vid Stjernarp med detta namn, för hufvudet, och oaktadt dennes protester, måste han med sångskjuts följa med till tinget. Sedan det der uppdagats att han ej var den rätte och således blef fri, väckte han sak mot länsmannen för olaga häktning; men Tönnersjö häradsrätt resolverade, att som personverlingen uppenbarligen härrört af misstag, och klaganden dessutom syntes ej hafva vidtagit tillräckliga åtgärder för misstagets upptäckande, så ogillades klagandens påståenden. Och i detta utslag har Göta hofrätt, dit saken hänskjöts, icke funnit skäl att meddela ändring. I anledning häraf yttrar Jönköpingsbladet följande: Ester en sådan logik kunde något hvar tillåta sig hvad som helst mot hvem man behagar, ty alltid funnes väl något kryphål till att förklara det skedda för ett misstag, för hvars upptäckande klaganden icke vidtagit tillräckliga åtgärder. På sådant sätt blir ordspråket: ingen är säker för repet, sanning i sin vidsträcktaste betydelse. Att en sådan princip strider mot den enklaste rätt och sundt förnuft, inser en hvar; men dess större eller mindre enlighet med svensk lag lemna vi helst åt herrar jurister att afgöra. Huru dermed likväl än må förhålla sig, tyckes saken vara särdeles egnad att förtjena rikets ständers justitieombudsmans uppmärksamhet; ty är utslaget lagstridigt, så bör det beifras, och är det lagenligt, så är en reform i hithörande lagstiftning högeligen bäkallakLandsorten. Från Christinehamn berättas: Måndagen den 25 April kl. emellan 6 och 7 på aftonen voro några barn ute för att leka, hvarunder de nedsingo, till elsven ne

19 maj 1853, sida 2

Thumbnail