att poliskammaren sann skäl remittera detsamma till krigsrätt. Deremot uppsköts det sednare åtalet till a. 17 dennes för vidare bevisning. Smeden Sundberg förevisade den sten, en vanlig tuktad gatsten, hvarmed sönsterrutorna blifvit inslagne, och upplyste att densamma med sådan häftighet inslungats i rummet, der Sundberg med sin familj legat, att den stannat först vid motsatta väggen — förmälande Sundberg derjemte, att om den inkommit genom nästa ruta på fönstret, hade den ofelbart träffat honom eller hustrun i hufvudet. . Hos manspersonen Johannes Andersson och dennes hustru Johanna Charlotta Andersson från Oroust, nu boende i Majorna, påträftades för någon tid sedan vid anställd visitation åtskillige klädespersedlar, hvilka jemte en större mängd mansoch sruntimmers gångkläder blifvit stulne från kapten Simon Bengtsson på Fiskebäckskihl, och till en del återsunna i Masthuggsbergen. Oaktadt dessa makars enständiga nekande att olofligen hafva åtkommit dessa saker, förekom mot dem, vid polisförhöret sistlidne Thorsdag, dels till deras egen tvetalan, och dels genom andra omständigheter, så graverande skäl, att poliskammaren remitterade ransakningens vidare fullföljd till Oroust vestra häradsrätt, och förordnade att Johannes Andersson, hvilken tillförne åtskillige gånger varit för grofva tjufnadsbrott tilltalad, skulle träda i häkte. — Akaredrängen Axel Abrahamsson från Haga, hvilken den 3 dennes å allmän gata här i staden kört så häftigt och vårdslöst, att han öfverkört pigan Anna Rudgren, dömdes härför af poliskammaren att böta 16 rdr 32 sk. banko, eller i brist af böterne afstraffas med 3 veckors enkelt fängelse. En tolfårig gosse, Gustaf Qvick, jemte manspersonen Magnus Börjesson, båda hemma i Masthuggsbergen, stodo sistlidne Fredag inför poliskammarens skrankor, tilltalade för olofligt tillgrepp af diverse klädespersedlar, hvilka efter tvättning varit utbängde till torkning. De kunde väl icke neka att de innehaft och dels försålt, dels och till salu utbjudit persedlarne, men ingendera ville vidgå att de tillgripit dem, utan sökte vältra skulden på hvarandra. Efter slutadt förhör remitterades målet till Säfvedahls häradsrätt och förklarades Magnus Börjesson, såsom försvarslös, skyldig att träda i häkte. — Ivenne bröder Johannes Jonsson och Adolf Jonsson från Djurgården, stodo äfvenledes samma dag inför polisens dombord, tilltalade för olofligt tillgrepp af tågvirke från her Wennerblad Svenssons reparebana. Johannes förnekade helt och hållet tillgreppet, hvaremot Adolf, som blifvit gripen på bar gerning, erkände detsamma. Det var både bedröfligt och löjligt att åhöra de anklagelser som den Yngre brodern, en 13 års pojke, riktade mot den äldre, och dennes förklaringar deröfver. Bland annat förebrådde Adolf Johannes att denne inledt honom i tjufexpeditionen och att Johannes varit den som brutit sig in i hanan, men lyckats komma på flykten genom en glugg, då brodern som stått utanför blef gripen. Poliskammaren uppskjöt ransakningen till den 20 dennes, för bevisnings anskaffande. Pojkarne fingo emellertid vistas på fri fot. z Under förflutna veckans lopp hafva hos poliskammaren 189 mål varit anhängige; deraf 130 nyinstämde. För oloslig försäljning af starka drycker, deribland för utminutering af bränvin såväl supvis, som i mindre mått än en kanna, hafva 20 personer blifvit pliktfällde; och för fylleri ha 46 personer fällts till böter.