dad I IMUII CIIII8 Id 11104 1 1404 — ifrån att vara siendtlig mot det konstitutioneltmonarkiska regeringssättet, tvärtom blifva en konstitutioneltmonarkisk regerings såkraste stöd, och i stället att inkrakta på regeringens lagliga myndighet tvertom gifva densamma ökad styrka. Men äfven med dessa åsigter, anser sig Reformbestyrelsen icke tillständigt att från nu utlyste Reformmöte utestänga reformvänner, hvilka tilläfventyrs i någon detalj — såsom t. ex i fråga om öfre kammarens organisation — äro af annan mening. Älven till dessa och alla reformvänner, hvilka verkligen äro ense om grundsatserna för Folktingets bildning, och främst deraf om möjligast utsträckte allmänna val utan afseende på stånd eller klasser, vare sig börds-, yrkeseller förmögenhets-klasser, utgår således allmänna Reformbestyrelsens inbjudning att i mötet deltaga, naturligtvis helst sålunda att reformvännerna allestädes sammanträda för bildande af reformföreningar, hvilka sedan utse sina ombud vid mötet. Det har tillhört och tillhör taktiken hos ett visst parti att inplanta och utbreda tron på de utomordentliga svårigheter, ja omöjligheter, som förmenas stå i vägen för genomförande af en grundlig förbättring i vår folk-representation. Flera ärliga reformvänner hafva ock verkligen blifvit snärjde i denna tro ända derhän att de, äfven fullt öfvertygade om de stora bristerna i vårt nuvarande representationssätt de der icke genom något plåstrande kunna hjelpas, samt lika öfvertygade att hvarje förändring också vore en förbättring redan ur det enkla skäl att en försämring anses nära nog omöjlig, äro färdige att för vinnande af en förändring antaga snart sagdt hvad som bjudes. ÅlIlm. Reformbestyrelsen kan ej dela eller gilla denna tröstlösa äsigt. Genomförandet af en verklig, ej blott skenbar förbättring i vårt statsskick, är visserligen ingen lätt sak, utan erfordrar i sramsta rummet god vilja och enig samverkan hos alla som vilja saken och verkligen älska saderneslandet mera än egna fördelar och egen maklighet; men å andra sidan är ock säkert att en dylik reform ej blott ar möjlig, utan att den, laglig väg, verkligen kan genomföras både lattare och förr än äfven relormvännerna i allmänhet sig föreställa. Ett ärligt sträfvande för en verklig reform kan således icke med något skäl anses så opraktiskt, som en och annan högvis förmenar. Opraktiskt, likasom fegt och förderfligt skulle det deremot, enligt bestyrelsens åsigt, vara om Sveriges reformvänner endast för vinnande af någon fördndring, endast för att blifva qvitt en författning, om hvars oduglighet snart sagdt alla Svenske män utan undantag äro ense och hvilken således omöjligen kan länge hållas uppe, måhända skulle köpa denna förändring med att tillföra redan nu alltför mäktiga, i grunden onationliga och mot alla genomgripande förbättringar fientliga elementer, en ytterligare förstärkning, hvarigenom en någorlunda nöjaktig representations-reform skulle mera aflägsnas än främjas och den sista villan tillälventyrs varda värre än den första. Opraktiskt skulle det i bestyrelsens ögon vara om man genom konstlade medel och godtyckliga afbalkningar skulle vilja splittra Svenska foiket och framtvinga samhällssarliga klasser; om man genom bibehållande och legaliserande af ett alltför utsträckt förmynderskap å ena och omyndighetstillstånd å andra sidan skulle tillskapa ett proletariat der sådant icke redan funnes, samt i förfärande tilväxt öka det redan befintliga. Från aila delar af saderneslandet förspörjes just nu ett särdeles lifligt intresse för åtskilliga reformer i vårt statsskick. Representationsreformen kan med skäl sägas i sig innesluta alla dessa och andra önskade reformer; enär neppeligen någon verklig reform lärer kunna tillvägabringas med vår nuvarande ståndsförfattning, eller förr än en ombildning af folk-representationen föregått. Ålla som nitälska för de cå hägt påkallade men hittills tillbakahällna förbättringar i vårt statsskick — för en förnuftig bränvinslagstiftning, en billig skattejemkning och skatte-förenkling, nödvändiga förbättringar i såvdl borgerliga och kreditlagar som brottmålsoch kyrkolag, ett afkastande af alla skadliga band på ndringsfriheten; m. m. —; alla dessa måste äfven, om de verklige in vilja målet, i främsta rummet nitälska för en Representationsresorm. Och vilja de målet, så måste de äfven vilja medlen, utan att af seghet eller maklighet skygga tillbaka. Det år icke uteslutande, icke ens hufvudsakligast, krigets värf