SKUIILICL INlordras innan regeringen laåttade sitt beslut. — Emellertid höras ännu hvarken grefve Rosen eller den engelske entreprenören af. Således har man ännu endast sysselsatt sig med planeringen af bangården i Örebro och den lilla bibanan till Skebäck. Arbetsfolk tillströmmar likväl dagligen, så att arbetet, så snart det med allvar får börjas, skall, enligt Nerikes Alleh., bedrifvas på 12 ställen på en gång, med betydlig armstyrka. För närvarande är kapten Gestrin hulvudledaren af jernvägs-arbetet. Begynnelsen vittnar om cen god ordning och välförhållande bland arbetsfolket. På Örebro nya och vackra theater hafva åtskilliga medlemmar af stadens bildningsförening gifvit ett sällskapsspektakel, som gifvit en nettobehållning af ej mindre än 300 rdr bko hvilka blifvit fördelade mellan småbarnsoch söndags-skolorna. — I Mosjö landskyrka (i Nerike) har musikern hr Torsell, orgelnist i Stockholms: storkyrka, gifvit en konsert, som skall hafva varit besökt af närmare 3000 personer. Hvad sägs om en sådan publik i en landsbygd? Snällposten i Malmö berättar, all i närheten af nämnde stad en bonddräng mördat sin fästmö. Anledningen var ej med visshet bekant, men S. P. förmodade att mordet skett af ingifvelse, emedan båda lära hafva varit Mormoner. I en påföljande nummer nödgas S. P. återtaga den beskyllning, som häri så lattsinnigt blifvit gjord Mormonerna, med förklaring att hvarken mördaren eller den mördade tillhört denna sekt. Händelsen berättas nu på ett sätt, som ställer den i samband med vanligt religiöst grubbel. Enligt mördaren Anders Åkessons uppgift, hade hans fästmö, Maria Nordgren, enträget anmodat honom, att afhända henne lifvet. På söndagsaftonen, den 8 Maj, hade Maria gått ned i Åkessons kammare och der tillbringat natten. Sedan de tidigt på morgonen läst tillsammans hade A. tagit sin bössa, som var laddad med hagel, och aflossat den rakt mot hjertat på Maria, så att hon ögonblickligen aflidit. Åkesson gick derefter genast ut, låste till dörren och begaf sig till Malmö. Han har här förklarat, att han ingalunda ångrar sin gerning, utan är ganska nöjd och glad att hafva föröfvat densamma. Sådan är den nakna berättelsen. Huru mycket ligger ej der bakom för den som tänker på det själstillstånd, som bestämt gerningen! — Ivenne sjömän från Wallda pastorat i Halland, hvilka för några år sedan begåfvo sig till Californien, för att förvärfva guld, hafva nu återvändt till fåderneslandet och ämna i ro njuta frukterna af sina mödor. De hafva vunnit en efter deras ställning rätt lycklig bergning, men beskrifva de svårigheter, med hvilka de kämpat, såsom högligen afskräckande och större, än att de uppvägts genom den i det hela obetydliga vinsten af några tusende riksdaler. (Göth. Bl.) Från Oroust i Bohuslän hafva, enl. Götheb. Bl., flera personer i dessa dagar begifvit sig af till Australien, der de ämna i bolag drifva skeppsfart osh guldvaskeri. De emigrerande, bland hvilka äro en skeppare och en egendomsegare, som försålt sin gård, hafva för gemensam räkning inköpt ett fartyg, hvilket de befraktat i England till så högt pris, att sjellva inköpssumman deraf betalts, och skola, när de framkomma till guldlandet, dela sig i tvenne partier, af hvilka det ena sköter skutan och med den förtjenar penningar på kustfart, under det att det andra beger sig in i landet och förvärfvar guld. Till stipendier åt elever vid Folkskollärare-seminarierna i riket för innevarande år hafva följande belopp blifvit af reg. beviljade: vid seminarium i Stockholms stad 1,200 rdr, i Upsala stift 950 rdr, Linköpings 1,000 rdr, Skara 1,150 rdr, Strengnäs 400 rdr, Westerås 500 rdr, Wexjö 1,333 rdr 16 sk., Lunds 1,333 rdr 16 sk., Götheborgs 3800 rdr, Calmar 400 rdr, Carlstad 500 rdr, Hernösand 1,400 rdr samt Wisby 100 rdr, allt banko. Rättegånesoch Polissaker.