Styckegods. I en korresp. atikel till A. B., ifrån Paris sörekommer följande skämt: Jag har aldrig trott det skyldigheten att aflägga trohetsed skulle göra många embeten vakanta, men jag skulle icke våga säga detsamma om kortbyxorna. Jag känner ett par embetsmän som fast beslutat att taga afsked om de förbannade kortbyxorna skola fortfara att utgöra en del af statens konstitutioner. Det ges också väl ingenting bedröfligare än att vid slutet af sin bana nödgas till sina medborgares skärskådande behöfva framställa ben som aldrig någon kunnat misstänka en för och som stå i en så skarp kontrast med den öfriga kroppen. Charivariek har ganska träffande tecknat denna olägenhet uti följande karrikatyr: En herre håller på att kläda sig i närvaro af sin groom. Han har redan tagit på sig ett par ofantliga vador. Groomen säger till honom: tillåter herrn mig göra en anmärkning? — Tala! — Om jag skulle gå och köpa herrn ett par lår? .. Man måste medge att det är föga smickrande att af sin kammartjenare mottaga ett dylikt förslag.