Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1853, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. För någon tid tillbaka hölls på tingsstället Grästorp i Skaraborgs län en högst egen brottsmålsransakning, som ledde till ett ovanligt resultat. Vi referera saken efter Wenersborgs tidning: Ransakningen rörde mordet å bonden Johannes Petterssons i Bredemad hustru, hvilken blifvit till följd af vidskepelse mördad, under det mannen blifvit stungen med en knif, ehuru ej lifsfarligt, och hölls med misstänkte bonden Anders Olofsson i Boda, bondesonen Lars Andreasson från Holmaberget, och bonden Anders Andreasson i Lunnabo, samt en några och 70 år gammal s. k. klok gubbe, Gustaf Nilsson från Sjölid, hvilken, känd såsom hexmästare, skulle hafva ingifvit de tilltalade råd att begå den grymma handlingen, för att derigenom kurera Anders Olofssons i Boda sjuka hustru. Vid en föregående ransakning med Amlers Olofsson och Lars Andersson hade den upplysning erhållits, att mordet blifvit begånget af Anders Andreasson i Lunnabo samt att Anders Olofsson endast gifvit den aflidna hustrun en sparkning, hvaremot Lars Andreasson, som jemväl varit närvarande, icke skall hafva deltagit i väldet. Sedan Anders Andreasson nu jemväl blifvit gripen, hade han till en början fräckt nekat för all delaktighet i åtalade brottet; men efter att herr komminister Thorsander i Tengened talat vid honom, inkom han nu gråtande och ångerfull inför dombordet och erkände alt han begått den ohyggliga missgerningen i rusigt tillstånd, så att han icke närmare kunde redogöra för detaljerna deraf. Han vidblef emellertid hvad hans medbrottslige uppgifvit, äfvensom de tilltalade medgåfvo, att de hos Gustaf Nilsson i Sjölid hade förfrågat sig rörande Anders Olofssons hustrus sjukdom och att denne förklarat, det hon vore förgifven af Johannes Petterssons hustru. Då nu turen kom till Gustaf Nilsson att redogöra för sina lefnadsomständigheter, såg man i honom en gammal man med fräck hållning och ett vidrigt och bistert utseende. På de första frågorne svarade han liknöjdt och undsallande, men då domaren tillsporde honom om namnet på dess fader, svarade han intet, och kunde icke heller på en längre stund förmås att öppna sin mun, oaktadt domarens allvarliga förmaningar, förr än han hotades med bestraffning, då han med ett hånande uttal förklarade att Cud var hans sader. Nu begärde och erhöll herr komminister Thorsander ordet, hvarefter han, under en allmän märklig sinnesrörelse bland åhörarne, höll ett långt och lyckadt tal om vidskepelse och de svåra följder, som deraf uppkomma, samt sedermera öfvergick till det förhanden varande exemplet deraf, och slutligen, vändande sig direkte till Gustaf Nilsson, förklarade han honom vara upphofvet icke allenast till det begångna mordet, utan jemväl till de flere menniskors ofärd, hvilka deri blifvit invecklade, förbannande den djefvulska konst Gustaf Nilsson under flera år utöfvat. Detta hade till följd att Gustaf Nilsson, den ende i tingssalen måhända, som utan tårade ögon hade åhört komminister Thörsanders förmaningar och råd, likväl deraf blef så pass uppmjukad, att han numera lemnade de upplysningar domaren fordrade, ehuru han fortfarande förnekade att hafva tillstyrkt mordet eller till någon del gifvit anledning dertill.