Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1853, sida 1

slykting på jorden. Jag behöfver ej vara mångordig — jag älskar Clara. Komministern studsade. Det öfverraskar er! det borde ej kunnat det. Alltifrån den stund kärleken för henne vaknade i mitt hjerta, har jag ej bemödat mig att för någon dölja denna känsla, och skulle vara stolt, om jag finge uppenbara den för hela verlden. Men, herr grefve: besinna — en ringa komministers dotter . . . — Skulle jag ej först hafva tänkt på den skilnad i lefnadsförhållanden, som är emellan oss, så vore det nu för sent. Men jag har noga öfverlagt med mig sjelf. kger hon icke dygdiga föräldrar? är hon icke utrustad med alla de egenskaper, ja alla, som upphöja qvinnan till naturens förnämsta prydnad? värd att bära en furstekrona, vore den jag kan erbjuda henne kanske för ringa, men hvad som i detta afseende fattas, skulle jag åtminstone söka att ersätta genom bemödandet att göra henne till den lyckligaste af qvinnor. Jag tror mig kunna hoppas att hon älskar mig. Väl har någon bekännelse derom ej ännu kommit öfver hennes läppar . . . jag skall ej heller begära en sådan, utan att först höra om hennes föräldrar gilla denna förening. — Herr grefve!