Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1853, sida 2

AA —— 2020 var uppkastad, stöttorne, hvarmed den skulle stödjas, lågo i ordning, och redan såg man åtskilliga sysselsatta att plocka eller sopa bort de af bandjernet skurna spånorna. Allas händer voro i rörelse för att styra ut dagens hjelte — här skrek en efter segelgarn, der ropades på mera lof, än skreks på ett borr, än en sax eller knif. På kastellet stod sergeant Sköld, som tagit befälet öfver kanonerna, i full ifver att utdela sin ordres huru desse skulle laddas, så att skotten gjorde effekt, och ändå någon fara för att de skulle sprängas ej vara sorhanden, och frälsekamererarn Åkerfält syntes med nycklarne i hand gå åt redskapsboden, för att lemna fram linorna, som skulle begagnas för att hissa upp stången. Klockan half sex låg stången fullt klädd, och nu gjordes en liten rast, för att bereda samtlige de närvarande tillfälle att beskåda den och sålunda kunna kritiskt bedöma arbetet medan ännu ändringar kunde göras. Man gaf plats för herrskaperna, som först med grannskande blickar togo stången i ögnasigte, och sedan framträdde de öfriga, efter rang och värdighet. Allt befanns vara ganska godt, och det beslöts att gripa sig an med uppresandet. Af med rockarna, gos . öd. det, linorna sastades, stängens storända Pböjde sig med mycken gravitet, hundrade häuder Hrepo uti, för ä U