Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1853, sida 1

vågade språka med assessor Strääf, utan att i hvartannat ord bocka sig. Ser du, sade komministerfrun, ett ögonblick dragande sin man i armen, Ser du, unga grefven har rock af samma tygstycke som du. (iamla Anna måste ha varit här och bjudit ut också. Konmministern hade observerat det. Det förhöll sig också som komministerfrun förmodade. Försäljningsgumman, som brukade gå omkring i orten med de tillverkningar, hvilka för de respektive husens behof voro öfverslödiga, hade infunnit sig på Ragnarsborg och händelsevis blifvit sedd af Kuno, som, då han fick veta att det ifrågavarande tygstycket var väfdt af Clara, genast köpt det och låtit göra sig en rock deraf. Komministern var icke litet stolt öfver att bära rock af samma tyg som unga grefven, och tyckte sig blott genom denna lilla omständighet på sätt och vis vara grefvens jemnlike. Det tillhörde Kuno som uppmärksam värd att sysselsätta sig med litet hvar af gästerna, och denna pligt blef honom så mycket lättare nu, sedan Clara gått ned till Linna, hvilken hon lofvat sitt biträde vid iordningsättandet af den flagga, som skulle pryda toppen af majstången. Denna flagga var redan så godt som färdig.