Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1853, sida 2

va störande verkningar, om fartyget häftigt kastades af Sjön. Men jag sag att icke den obetydligaste beständsdel gaf vika, utan att allt förblef så fast, som om fartyget legat i sin docka. Pistonerne arbetade lugnt, under det att fartyget häftigt rullade, Jag hade mycket hört talas om den stora hetta, som skulle anxändas vid maskinen, och gick derfor ofta ned i eldrummet, men fann det der, till min största öfverraskning så kallt som i en källare. Det förvånade mig äfven att endast en eldare erfordrades, hvilken tid efter annan försåg eldstäderna med en obetydlig mängd kol. Man sade mig att öfverhufvud endast 65 skalp. kol fordrades hvar 80:de minut för hvar och en af de fyra härdarne. Fartyget hade vexelvis att kämpa med motvindar och stormar från den stund, då det Onsdagsmorgonen klockan emellan 9 och 10 afgick från Landy hook, tills det Lördagsmorgonen under en snöstorm gick till ankars vid mynningen af Potomac-floden, då det var omöjligt för lotsarne att gå längre. Vädret var under resan sådant, att segel endast med ringa fördel kunde gagnas. Min uppmärksamhet var isynnerhet riktad på maskinens tryck, hvilket kapten Ericsson inskränkte till 8 skålp. Hastigheten under stormen utgjorde öfverhufvud 634 slag i minuten. Då vinden var måttlig, visade logglinan 6 å 7 knop pa hafvet.