Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1853, sida 1

Så går det till hos oss! — Upprigtigt sagdt — dessa tendensverk synas mig ej öfverensstämma med konstens fordringar och sanna kallelse. Konsten, som ju är den utslagna blomman af hvarje tids kultur, en blomma, som är till för sin egen skull, är skön derför att hon måste så vara, doftar, derför att naturen skänkt henne detta himmelska doft — neddrages till medel för andra ändamål, som kunna vara goda och bra, det medgifver jag gerna, men för hvilka dock ej sådana medel få användas. I stället för att betrakta konsten såsom en sådan der skön blomma, hvilken tjusar vårt sinne och höjer vår själ, begagnar man henne såsom en apotheksört, till botande af allahanda kroppsliga åkommor. Hon blir härigenom icke konst längre i sann mening, utan ett väsen, som lånat konstens drägt. Sådana konstverk påminna mig alltid om någon bedagad guvernant eller köksfru, klädd i den unga skönhetens vårdragt. —