Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1853, sida 1

— ———17— icke då: hvad kyrkan förenat, skall icke af menniskor ätskiljas? Komministern var åter i förlagenhet. Han hade påtagligen insnarjt sig, då han förklarat bibelspråket på detta sätt, ty granskade man detta nära, så fann man i stället för Gud var det just kyrkan eller dess tjenare, hvarmed menniskor menades. Clara fortfor: — Om, hvilket tyvärr icke kan förmodas, Kunos föräldrar skulle gilla Kunos kärlek . ... skulle de väl då kunna anses handla emot Guds vilja? Komministern kunde icke ge annat än undvikande svar. Han måste ta sin tillflykt till det vanliga — om förhållanden i menskliga lifvet, som icke kunde häfvas, och dylikt. — Men min far, — sade Clara med lugnt allvar, — hur tror min far att Kunos föräldrar bäst skulle ansvara inför sina samveten, det vill såga, inför Gud, antingen de tilläte oss att bli förenade, eller de icke tilläte det? — Derefter, likasom för att befria fadren från det trångmål, hvari han genom hennes frågor var försatt, sade Clara med resignation: hvad jag här framställt såsom frågor, har jag redan inom mig funnit besvaradt. Tro icke att jag är så dåragtig att hysa något hopp, att någonsin bli Kunos maka . .. det hindrar dock icke