åtminstone förhållandet vara i de underrättelser ÄIndependence Belge meddelar från Paris, i men förstår man att läsa dess notiser och korrespondenser emellan raderna, så finner man deri vinkar om att förtjusningen öfver den kraftfulla styrelsen börjar vika för missnöjet med det all frihet förqväfvande godtycket. Det päpekas t. o. m. helt öppet, att ett sådant missnöje börjat yppa sig inom den lagstiftande korpsen. De deputerade, heter det, visa sig mer och mer harmsna öfver den obetydliga roll man lemnat dem. Får man sätta tro till hvad som berättas i enskilta bref från Paris, går detta missnöje mycket vidare på djupet. Hvad som senast i synnerhet retat sinnena är polisens fräcka tilltag att öppet förklara, det den äger rättighet att öppna bref på posten. Man kan asven lätt föreställa sig hvad oro och förskräckelse en dylik förklaring skall hafva framkallat. Ingen kan numera anförtro sina tankar åt papperet, utan fara att blottställa sig för förföljelse och häktning, ja i värsta fall landsflykt och deportering. Ett sådant skräcksystem kan svårligen bära sig i längden. Om de röde berättas det, att de, om de ock ännu förhålla sig stilla, börja redan fatta nya förhoppningar, och lyckas de att åter, om ock blott för några dagar, komma i besittning af makten, tros de skola hämnas förfärligt för de dem tillfogade lidanden och oförrätter. Det värrsta är, menar man, att många, som annars ogilla deras tendenser, skulle, af hat till det nu rådande olidliga systemet, understödja dem i dettas störtande. lUIndependence Belge berättar, att några arresteringar åter ägt rum i Paris, oeh skola, försäkras det, till störredelen stå i sammanhang med insmugglandet af revolutionära skrifter. Äfven denna lilla notis antyder, huru det arbetas på underminerandet af det välde, som Bonaparte med våld och list tillskansat sig. Lagstiftande korpsen skall redan den 13 Maj sluta sina möten, till hvilken tidpunkt den omöjligen kan medhinna alla sina arbeten. Med dess kringskurna inflytande på regeringens gång, kan detta i sjelfva verket visst icke hafva så mycket att betyda, men ändå lär regeringens underlåtenhet att förlänga dess möten ej förfela att gifva ökad näring åt missnöjet. Bland de lagförslag, som väckt ett visst motstånd i församlingen, må i synnerhet nämnas det rörande inrättandet af pensionskassor för gamla uttjenta embetsmän och det beträffande juryns sammansättning. Det utskott, som haft att pröfva det första lagförslaget, har tillstyrkt förförkastandet af alla de paragrafer, hvilkas förändring, sådan den föreslagits af komitn, icke godkänts af statsrådet. I dag skulle saken förekomma i sjelfva församlingen, hvilken utan tvifvel, som vanligt, i all underdånighet oförandradt antager regeringens förslag, om det ock icke sker så alldeles enhälligt. — Det har föreslagits lagstift. församlingen ati tilldela Philippe de Girards familj en nationalbelöning. G. är uppfinnaren af den bekanta väfstolen, som bär hans namn. Napoleon I hade utsatt en belöning af l million för uppfinningen af en dyllk maskin. I förtroende till det kejserliga löftet sålde Girard sitt gods. Imellertid blef kejsaren störtad, och millionen försvann med honom. Det är icke nu fråga om att utbetala den utlofvade millionen till familjen, som hittills lefvat i armod, utan blott om att tilldela den 2:ne pensioner på 6000 fr., af hvilka den ena skall tillfalla den siste öfverlefvande af Girards 4 bröder, en 92 års gubbe. Generalen grefve Goyon, som Bonaparte skickat till departementerna att besöka de i sangelserna försmäktande Decemberoflren, för att utröna om några af dem visade ett späkt sinnelag, och sålunda utan fara för det nuvarande statsskickets trygghet kunde benådas, har nu inlemnat sin berättelse till den som sändt honom. Han har besökt 596 fångar och tilldelat 93 af desssa fullkomlig benådning och 154 mildring i deras straff. — Dagens nummer af Monitören innehåller 79 nya benådningar. — Raspail har ankommit till Brussel. I ett bref till redaktionen af FTIndep. Belge säger han, att regeringen oombedd förändrat hans fängelsestraff till förvisning, och att den förut förgäfves flera gånger uppmanat honom att ansöka om sin benådning. Deportationerna fortgå imellertid i jemnbredd med benådningarne. Den 26 skulle från Toulon afgå en korvett till Cayenne med 300 galerslafvar och 96 politiska deporterade. Regeringen har alltså icke, såsom det påstods, uppFA oc oo ooo a ar ar