Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1853, sida 2

— Åh, ingenting! sade hustrun, ännu vid vresigt lynne. Som man kokar får man äta, och som man bäddar får man ligga. — Hvad menar du med det, min vän? — Hvad jag menar? jag menar att det är högst opassande för tvenne unga flickor att såder göra nattliga promenader. — Hvad kan det vara för opassande deri? denna tiden äro nätterna de vackraste ... jag sjelf skulle ingenting ha emot att vara ute en hel natt, så gammal jag är. — Kan så vara ... men så bör man åtminstone säga vackert till först. — Men kära hjertans! hur många hundra gånger ha de inte gjort det, utan att säga till? och när de inte försumma något af sitt arbete, så .. — Du tar allting lätt, du! men hvad tror du de ha för sig på de der promenaderna? jo, stämma möte med karlar . . . ja om det också är grefvar eller baroner, så ursagtar det ingenting. — Kära hustru! jag tycker du af aktning för dig sjelf borde ta dig till vara att yttra någonting sådant. Du gör dig bara onödigtvis griller. (Forts.)