— ————— nom. Instinktmessigt sågo begge slickorna på honom på en gång, liksom för att fråga: nå, kommer det något? men de funno honom blott hafva denna oändligt intressanta kyrkmin, som gilvit anledning till så mycket gyckel. Hans ställning förbättrades icke, då han såg flickorna, vid det de åter böjde ned sina ansigten, le för sig sjelfva. En bok låg uppslagen på bordet. Eeentligen för att få någonting annat än snusdosan att ha i händerna, grep magistern efter boken. Det var Lessings Nathan der Weise. Clara sann nu ett godt medel för samtelige att komma ur förlagenheten, och trodde sig visa presence desprit, i det hon antydde, att magistern skulle visa henne och Linn6ga en stor artighet, om han ville uppläsa den pjes som var uppslagen. Men tyvärr! magistern råkade härvid än ytterligare i förlagenhet, ty att läsa tyska innantill var ej hans starka sida. Han ursägtade sig med att ha fått ett anfall af näsblod, och aflägsnade sig under föresats att ej vidare söka göra sig älskvärd — åtminstone icke innan hans onda genius, Linn6a, aflägsnat sig. I stället gick han att på fällan uppsöka komministern. Det ges vissa tillfällen, då man, oaktadt bästa vilja, ej är i stånd att undvika att bära sig