vit observorade af magister Röding, som, plågad af värman i det lilla rummet, tillfälligtvis hade stigit ur sängen för att öppna fönstret. Tolfte Kapitlet. Förhöret. Magister Röding hade påföljande morgonen ett icke obetydligt besvär att åt sin yttre menniska ge ett skick, som han ansåg ändamålsenligt för uppnåendet af sitt mål — det vill säga, att genom en vårdad toilette synas i den mest möjliga fördelaktiga dager. Det stora handfatet af stel; SOM var nästan upp till bråddarne fylldt med vatten, förslog knappast för den generalskurning som förestod, så hade hela hans personlighet blifvit genomträngd af damm, och tio gånger hade väl den bastanta träkammen genomgått det stripiga och sträfva håret, utan att likväl den elfte finna obehindrad väg för sig; rak-attirailen hade fått krypa fram ur kappsäcken, och sedan de behöriga förberedelserna blifvit gjorda, hade magistern ifört sig den kostym — hufvudsakligen en svart bombasinsbonjour, som nyligen blifvit vånd — i hvilken han ansåg sig oemotståndlig. När han slutligen kastade en blick i den lilla rakspegeln,