Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1853, sida 2

A fäordiga Linna, att äfven känna sig tung, och då Linnea hade den artigheten att ge honom en vink genom att anmärka, att han kunde känna sig trött efter resan, så såg man honom efter några minuter idylliskt utsträckt på en gräsplan, och förnam af de mest omisskänneliga läten att han var försänkt i en djup sömn. Komministern sof denna eftermiddag länge — längre än han brukade. Möjligen lätsade han att sosva, äfven sedan han var fullsöfd, för att på så sätt eftermiddagen skulle bli kortare. Till all lycka visade ej heller hans gäst någon benägenhet att vakna, och ej heller gjorde någon sig besvär med att väcka honom; komministerfrun hade redan låtit värma upp kaffet två gånger, men hon nändes icke störa magisterns sömn. Denna varade sina styfva två timmar — magisterns vanliga siesta. — och till och med när han vaknade, syntes han ej rätt morgnad. : Det återstående af eftermiddagen gick trögt. Komministern försökte att spela bräde med sin gäst, men det var intet lif i spelet, så som när han spelade med direktör Floråön eller sergeant Sköld. Han tog miste, blef jan på jan, och tappade den ena sexstyfvern efter den andra. Sjelfva komministerfrun var ej vid rätt godt lynne. Tråderne gingo af när hon väfde och hon fick nästan inte göra annat än pyg