med lärda arbeten endast skolböcker eller publikationer af ringare omfång, på t. ex. några få ark, och som angå ämnen af en mera allmänfattlig natur, så är det väl sannt, att en ringa vinstskulle der stundom derigenom kunna uppstå, hvilken dock för ingen del skulle förslå till inköp af de böcker, en vetenskapsman måste förskaffa sig. Men äro hans arbeten af en mera strängt vetenskaplig natur, särdeles om de tillhöra sådane kunskspsgrenar, hvilka sträcka sig utöfver den vanliga dilettanthorizonten; utgöra de i volum ett omfång, som föranleder ett penningevärde för boken, hvilket uppgår till äfven endast några få riksdaler, eller innefatta de sådane redogörelser, hvilka angå verkliga framsteg i vetenskapen, så är förhållandet helt annat och aldeles motsatt. Jag skulle kunna omnämna för den anon. en mängd exempel, då vårt lands äfven utmärktaste vetenskapsmän försökt sig, men hvarvid resultaterna varit alltför nedslående. Det oaktadt måste man erkänna att tiden äfven härutinnan gått framåt, och att de förluster, en författare numera gör på sina större och grundligare arbeten, äro vida mindre än fordomdags, hvartill kommer att hans sträfvanden och bemödanden såsom författare numera äro ifrån andra håll betydligt underlättade, emot hvad fordom var fallet. Det andra exemplet skall blifva antalet af lärare, som den anon. anförer skola finnas vid utrikes universiteter. Härvid skall jag just taga den först af honom citerade universitetsstaden Munchen, som 1847 hade 76 lärare, och hvilket antal han sammanställer med Upsalas 1852 varande 68 lärare. Jag har ej Munchenerkatalogen för 1847 till hands, men väl den för 1848, som upptager 78 lärare. Esterser man likväl, huru det i Munchen förhåller sig med t. ex. den dåvarande filosofiska fakulteten, så finner man 4 privatdocenter upptagna, under det att docenternas antal inom samma fakultet i Upsala är vida större än sammantagna beloppet af de på stat inom fakulteten aflönade professorernas och adjunkternas. Saken är den, att staten icke hos oss gifver docenterna någon annan lön än rättigheten, att igenom undervisning försörja sig, om jag undantager det mindre antal såkallade docentstipendier, hvilka dock endast på en kortare tid kunna innehafvas. Organisationen af universitet är nemligen hos oss i flera hänseenden väsendtligt olika med den på utrikes orter, hvarföre man, igenom att jemföra namn, som på olika ställen hafva en olika betydelse, för ingen del kommer till en verklig kännedom om sakförhållandet 7). Likaså är det med prosessorernas löner, hvilka oftast utrikes till större delen grunda sig på stora kollegiipenningar utöfver det ordinarie anslaget. Jag tviflar på att man hos oss skulle finna sig belåten med att påtvinga de studerande sådane höga asgister för lärdoms inhämtande, som utrikes. Man skulle i sådant fall, icke utan skäl, säga, att det blott är den rike, som kan studera och sedermera uppträda såsom embetsman i staten 8). Sluteligen må tilläggas några ord om den verkan sådane vrängda framställningar af sakförhållanden utöfva, som dem, hvilka af den anon. blifvit använda. Under skenet af nitälskan för vetenskaperna meddela de falska upplysningar 9) och föranleda allmänheten till den i afseende på Skytteanska professionen, om vi anfört denna, emedan hr S. och de flesta af hans medbröder aldrig kunna dertill avancera. Sinnrikt är äfven att påstå, det vi borde omtalat äfven de utgifter, som medfölja de högre lönevilkoren. Vi skulle således i en not inlåtit oss i undersökning om professorernes hushållsutgister och netto-behållning, samt derefter jemfört den sednare med Danska professorernes bruttoinkomster! För öfrigt finner hvar och en, som förstår sig på jemförelser, att, då man har tillfälle att göra en sammanställning af medeltal, utgöra dessa sjelfva hufvudmomenterne, och de öfriga uppgifterne endast enstaka exempel af mindre vigt. En dylik sammanställning var det vi gjorde, och emot den har hr S. icke haft något att anmärka. Hvartill gagnar det honom då att rida upp på maximi-beloppen? Om vi verkligen skulle velat yrka, att professorerne hade för stora inkomster, skulle vi förfarit på ett helt annat sätt; men detta var långt ifrån vår afsigt. 7) Vi känna förhållandena uti ifrågavarande afseende både vid våra egna och flera utländska universiteter; och vi hafva med de i största korthet samt helt och hållet i förbigående anställda jemförelserne mellan lärarnes antal icke sagt och icke velat säga något annat, än att detta synes vara större än som torde vara af behofvet påkalladt. Detta har hr S. icke vederlagt med den invändning, att våra Docenter icke äro egentligen aflönade; och det skulle vara oss lätt att bevisa det; men denna fråga hörer icke egentligen till ämnet, och fordrar en utredning, som skulle göra denna diskussion ännu vidlyftigare. 8) Hr S. tyckes icke rätt känna till förhållandet i sjelfva det goda Upsala. Våra korrespondenter-! påstå annars, att man derstädes icke är så bortkommen i afscende på collegia privatissima och till och med privatisissima, som hr S. synes föreställa sig. 9) Det är först och främst fullkomligt osannt att vi meddelat några vrångda framställningar eller falska upplysningar; och det är en skam att taga sin tillflyk till dylika toma påståenden, när man icke förmått vis något sådant. Det tyckes vara bevis nog för den samvetsgrannhet och sorgfällighet, med hvilken vi gått til väga, då en så ifrig motståndare som hr S. icke lyekats ertappa en enda felaktig uppgift bland de flert