Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1853, sida 2

ir Sandström) med god hållning och värdighet, amt Agraffines (af m:lle Fehrnström) intagande ch vackert. Nya, rätt eleganta kostymer höjde slekten af det hela. — Vi tro oss således unna rekommendera detta spektakel och äro svertygade, att ingen, som deraf väntar sig en olig afton, skall finna sig besviken i sin förväntan. — Vid anmälan derom, att å Kosterön i Bohusläns skärgård uti Sverige bosatte fiskrarne Johan Persson, Gustaf Thomasson, Anders Thomasson och Hans Persson med fara för eget lif ur sjönöd räddat kaptenen W-. Calonius och besättningen, inalies tretton personer, å finska briggen Lulima, hemma från Borgå, hvilken, kommande från Cadix med saltlast, natten till den 8 November sistlidet år förolyckats på Wåskärs klippor nära Kosterön, — har, enligt P. T., kejsaren af Ryssland, såsom belöning för bemälde fiskares välförhållande, tilldelat Johan Persson guldmedalj med påskrift för räddning af menniskolif, äfvensom hans trenne kamrater enahanda silfvermedaljer. — Till svensk-norska vice-konsuler på nedannämnda platser äro utnämnde: handlanden Jens Thykeer Bang i Horsens, vice-konsuln i Aalborg Johannes Frisch Södring i Randers, H. Nagel i Höjer, C. H. Zimmerman i Wych på ön Föhr, Giovamie Millio på ön Cephalonia, Vincens Macopali i Aleppo, Georg Markidh i Vathe för ön Samos, Antoni Vordiziano i Larnaca på ön Cypern och handl. Peter Gudde i Valparaiso. — Bohusläns Tidning lemnar följande upplysningar rörande den för någon tid sedan i Uddevallatrakten föröfvade poststöld. Tvenne nemmanssöner, Johannes Mårtensson i Mesteröd och Carl Anderssson i Dyrsten, hade den 15 sistl. Februari af kronolänsman Lundgren blifvit häktade såsom misstänkte för denna stöld. Vid första extra-ting, som, rörande stölden, hölls, förekommo mot de tilltalade inga så graverande omständigheter, att de kunde i häkte qvarhållas, utan Ställdes de då, enligt domstolens beslut, på fri fot. Sedan dess hafva de ännu en gång varit för rätta. Men för något mer än en vecka sedan tilldrog sig, att en qvinsperson observerat de tilltalade, under det de gingo till det ställe i skogen, hvarest de hade den ur postväskan stulna påsen undanstucken — hon följde dem på spåren och fann också densamma, hvarefter hon derom gjorde anmälan hos kronolänsmannen, hvilken, med biträden, begaf sig till stället och fann der påsen, sönderskuren och innehållande en hop bref, hvarur dock alla kontanta penningar voro borttagne; men ett skall hafva innehållit 2:ne stycken vexlar, hvaraf den ena å några hundrade mark Hamb. banko samt den andra å ett belopp af omkring 100 rdr sy. På grund häraf hafva de tilltalade, hvilka dock enständigt fortfara att neka, af åklargaren blifvit åter häktade. Och har han i skritvelse till konungens besallningshafvande i Elfsborgs län anhållit att bofvarne mätte få inrymmas i Wenersborgs cellfängelse. Denna åtgärd vittnar visserligen om åklagarens nit för brottets upptäckande och de brottsliges fällande; men vi betvifla dock, att hans anhällan kan af nämnde konungens bef:hde bifallas. Z Rörande det af oss i förra Lördagsnumret omförmälta dubbelmordet meddelar Wenersborgsbladet följande detaljerade berättelse: En äldre qvinsperson vid namu Britta Kristina Börjesson jemte hennes dotter, Sofia Joseflna Larsdotter, på 20:de året gammal, bebodde en stuga inom Starrkärrs socken på hemmanet Svenstorpelsängs egor nära intill allmänna landsvägen, hvarest Britta Börjesson idkade landthandel. Emedan flere oordentlighetei inträffat nattetid vid denna handelslägenhet, dervid våld och tjufnader blifvit begångna, beslutade Britta Börjes: son, för att afråda sådant ofog, förskaffa sig en karl huset, och vidtalade för 3 å 4 år sedan bondesoner Andreas Jonsson Segerberg, såsom närboende, att till bringa nätterne derstädes, hvilket denne ock under er längre tid gjort, derföre han erhållit välfägnad och un derstundom drickespenningar. Följden af den närmar sammanvaron med den med Andreas jemnåriga dottrer blef, att Andreas fattade kärlek till flickan, som likvä icke af henne besvarades, ehuru modren syntes böjt för partiet. Sofias gensträfvighet, att icke älska An dreas tillbaka, vållade att denne sistlidne höst upp hörde med att ordentligen ditkomma hvarje natt son bevakning, utan lärer han endast en och annan gån varit der, då det fallit honom in. Andreas, hvilken enär hans kärlek varit försmådd, på senare tider tagi sig före att supa, hade nyligen hört berättas, att Sofi vid ett auktionstillsälle i närheten kort förut gifvit e annan yngling en kyss. Uppbragt deröfyer, fattade ha plötsligen det beslut inom sig, att döda Sofia. Vid 9 tiden Thorsdags aftonen den 14 dennes gick Andrea: på flere omvägar, till Britta Börjessons stuga och med hade en tälgknif i bröstfickan af sin rock, på hvilke knif udden var afbruten. Kommen till stället, fan han allt tyst i huset och ljuset släckt. För att under söka, buruvida någon främmande person var inne, vic rörde han de igenstängda fönsterluckorne, liksom ha velat öppna dem, hvilket hade till följd, att Britta oc hennes dotter blefvo skrämda samt uppstego ur sin sängar och tände ljus. Efter någon stunds förlopp oc sedan han lyssnande förvissat sig att de begge qvir norna voro ensamme, bultade han på dörren och sad sitt namn, derefter han slapp in och blef vänligt emo tagen, emedan husets invänare trodde att andre väld: verkare nyss förut velat besöka dem och att dess kunde återkomma. Sedan Andreas blifvit, på egen b gäran, undfägnad med ett halft qvarter sammanblanda konjak och bränvin, lade han sig i en vid dörren ståene soffa. Sofia låg i en soffa vid gafvelväggen och modre i en säng vid väggen midtemot. Då ljuset blifvit släck började Andreas ytterligare fundera på sin föresats a döda Sofia. Den hvita fogeln sjöng honom då i öra sådant är likväl synd,, hvarföre han, erkännande de na varning, tog knifven ur rocksickan och lade den u