Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 91.) Elfte Kapitlet. Friaren. Flere dagar gingo om, utan att Kuno hördes af på Björkudden, och icke heller bröt Clara sin föresats att ej Vidare besöka Ragnarsborg. Det var en svår penitens de begge ålaggt Sig, och mången skulle vilja kalla den öfverflödig. Men kärleken, som finner en njutning i att plåga sig sjelf, följer inga andra än sina egna lagar, och Kuno och Clara funno ett visst behag i att martyrisera sig. Kuno lemnade knappast sitt rum, hvilket gaf styrka åt den förmodan, att han vore opasslig, och komministerfrun, då hon någon gång kom på detta ämne, gronderade blott öfver mamsell Lovisa, som utan tvilvel ej skött honom riktigt. Den enda utom Clara som var på tråden hvari Kunos sjukdom rätteligen bestod, var Linnga. Redan länge hade hon observerat de begge unga, och hade ej svårt att leda sig till,