Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1853, sida 2

halt, så att det var med sin högra arm Kuno stödde henne — hon skulle eljest ovilkorligen mot sin arm ha känt hur våldsamt hans hjerta bultade.— Men hvarför har du inte kommit öfver till Ragnarsborg i dag, som vanligt? — sade Linnea till Clara. bet var ett välkommet tillsalle för Clara att en gång för alla anföra de skäl hon trodde sig ega att stanna hemma — skäl, hvilka redan äro kända. Linneta skakade på hufvudet, och gjorde med full rätt den anmärkningen : — dina skäl äro likasom jag, — nämligen haltande, och hvad som föreföll henne besynnerligast af allt, var att Clara ej någon enda gång förut nämnt om dem. Clara var i stor förlägenhet, och det kom således bra till pass, då komministern inföll: — men hvad är det der för en liten tingest, som tultar här omkring benen på oss? — Det var en liten hundvalp, tillhörig Kuno, som fått följa med. Det var första gången han var ute på promenad, och han var ännu så föga försigkommen i konsten att gå, att han vacklade på benen — Stackars lilla barnet! — sade Clara, som behöfde en afledare för sin förlägenhet. — Han är visst trött, stackare! — och hon tog upp den lilla stackarn i sitt sköte. Under tusende kyssar höll nu Clara en lång monolog för lilla Trogen — så var hund