skulle komma, uppgåfvo alla sruntimmerna vid bordet ett anskri, och alla sju ropade med en mun: idet går, det rör sig. Och så var det äfven. Först började bordskifvan att långsamt vicka upp och ned, af och an; sedermera begynnte bordet sjelft rycka på sig. Vi som stodo omkring drogo fort stolarne undan de sju, som bildade kedjan, och nu löper bordet, sakta vidrördt af 14 händer, mot norr och tillika svängande sig omkring på mattan så fort att kedjan knappt kunde följa det. Detta varade fyra minuter. På uppmaning af en utaf åskådarne rörde flera af kedjan hvarandra med armbågarne och kläderna — straxt stannade bordet. Efter några minuter bildade sig kedjan åter på stående fot och efter högst tre minuter satte sig bordet åter i rörelse och detta så hastigt, att man kunde kalla det ett slags springande. Slutligen lät kedjan, som var uttröttad, bordet stå och vi förde det åter till sin gamla plats vid soffan. Sådant är det enkla faktum hvarom är fråga. D:r Andree ingår i några betraktelser öfver fenomenet, hvilka vi ej finna nödigt att här upptaga. Blott det vilja vi tillsvidare nämna, att enskilta bref ifrån pålitliga ögonvittnen bekräfta saken, och att, enligt resande, som direkte anländt från Tyskland, saken der är föremål för så stort intresse, att man ej kan komma i ett sällskap, på hoteller eller jernvägar, hvarest den ej på det lifligaste diskuteras. Vid ett försök, som i går e. m. utfördes här i staden, af fem personer, omkring ett rundt mahognybord, kom man ej längre, än att efter 2 timme alla de kringsittande, som bildade kedjan, på en gång kände elektriska ryckningar i händerna och uppåt armarne, samt att man något derefter tyckte sig förnimma en darrning i bordet. Oaktadt experimentet sortsattes till dess nära 14 timme förflutit, förmärktes dock intet vidare. Här bör dock anmärkas, att kedjan ej iakttog vederbörlig ordning, utan att åtskilliga fötter då och då vidrörde bordssoten, hvilket man ännu ej kände att det var förbjudet. Sannolikt komma i dessa dagar försöket här likasom i Tyskland att göras på många ställen och det torde då bli anledning att vidare tala derom.