Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1853, sida 2

2 : Rättegångsoch Polissaker. Eldsvådan i Theaterhuset. Undersökning, rörande branden riastora Theaterhuset härstädes natten till sistlidne söndag, förevar i går uti poliskammaren. Disponenten af Theaterhuset, grosshandlanden Akermark, uttryckte den öfvertygelsen, att elden varit anlagd, utan att han likväl kunde uppgifva någon skälig anledning för en dylik misstanka, likalitet som han hade sig bekant hvem som föröfvat mordbranden eller motiverna härför. Han upplyste vidare att en hop lösa qvinnor alltsomoftast plägat stryka i korridorerne sent på aftnarne, och att flera gånger inbrott föröfvats såväl i biljettkontoret som konsckt-och sruktbutikerne. Han ville deri söka en möjlig anledning för sin misstanka, att antingen af illvilja eller okynne någon af dessa valrykerskoranlagt elden i konscktboden. Sjelf hade grosshandlanden Åkermark icke varit närvarande vid elden och hade således om densamma inga upplysningar att meddela; men han hade sedermera af sadelmakare Mumma fått höra att då denne ifrågavarande natt passerat förbi Theaterhusets stora ingång, hade Mumma känt en stark tjärlukt derifrån uttränga: äfvenledes hade hr Åkermark berättelsevis fått sig bekant, att låset till sockerbagareboden skulle varit frånbrutet. Theaterhuset var försäkradt i städernes allmänna brandstodsbolag för 33,000 rdr bko. Sockerbagare J. A. Pettersson, som hyrt boden, hade inga ondra upplysningar att meddela, än att boden efter spektaklets slut sistl. fredags afton på vanligt sätt igenstängts, sedan alla konfekturer derifrån blifvit hemförde äfvensom det ljus, som begagnats under aftonen. Några tändstickor plägade aldrig der förvaras, emedan den der rådande fuktighet skulle gjort stickorna obrukbara. Stängseln för boden bestod i 2:ne halfdörrar, af hvilka de öfre, innanför tillstängde med en bom, slöto tätt tillsammans, hvaremot de undre, försedde med ett hänglås, något glappade, och lemnade en öppning, tillräckligt stor för en hand; upplysande Pettersson, att under den tid han innehaft ifrågavarande bod, hade fyra serskilda inbrott derå blifvit föröfvade. En madam Persson, hvilken först upptäckt elden, berättade att, då hon vid pass kl. I på natten anländt till Theaterhusets stora ingång, för att derigenom gå upp till sin bostad i fjerde våningen, förmärkte hon ett så starkt eldsken a fönstren till det midt emot belägna hotel Götha källare, att hon till en början trodde det någon af undra våningens innevånare hade bakning för sig. Hon upptäckte likväl inom ett ögonblick rätta anledningen till eldskenet, hvarföre hon hastade in genom den så kallade Barkmansska porten och upp i Theaterhusets vaningar, hvarest hon genast gjorda allarm. Röken hade då redan till sådan myckenhet utbredt sig, att ett itandt ljus slocknade deraf i fjerde våningens förstuga. Nedkommen i undra våningens förstuga observerade hon att elden starkast rasade uti sockerbagarebutiken. Af öfrige hörde personer inhämtades ingenting upplysande. En machinist Lundell förmodade att den tjärlukt sadelmakaren Mumma sagt sig hafva förmärkt, möjligen härledt sig deraf, att en hop gamla lumpor, som förvarats uti ett litet kontor, öfver sockerbagareboden, blifvit lågornas rof, och hvarigenom en stark oljlukt uppkommit. Några husgerådssaker, som funnits förvarade i samma kontor, hade äfven uppbrunnit. Genom de vunna upplysningarne blef med temmelig visshet utredt, att om branden uppkommit genom mordanläggning, anstiftarne inkommit i Theaterhuset genom den mot diligensgården befintliga port, hvars dörr med lätthet kan öppnas fran nämnde gård, enär låset för densamma endast består af en trädpinne. Hr Akermark ansåg nödigt höra sadelmakare Mumma, hvarföre undersökningen uppsköts till den 26 dennes. NS RR ROR RR KOKK — — —