Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1853, sida 2

—— —————— visade endast var hycklad, och man må så mycket mindre undra på dem, som de ännu voro helt och hållet okunniga om att hon hade någon anledning till sorg. Man föreställer sig imellertid hvad Clara måste lida just genom denna nödvändighet att dölja sig. Och för Clara måste detta lidande kännas så mycket lifligare, som det var första gången i hennes lefnad hon egentligen fått erfara, att lifvet kan vara bittert. Det är i allmänhet vanan som gör det möjligt att bära lidanden — Clara var ännu blott nybörjare i denna sorgliga konst, och de tärospån hon hade att aflägga innefattade på samma gång en af de högsta uppgifter. Det är endast en qvinna, som i sådane förhållanden kan finna sig. Hvad förbjöd henne att älska Kuno? icke naturens röst, således icke Guds. Och ändock! hon hade en hemlig känsla deraf — det var himlens röst som förbjöd henne det. Hvad som förestod henne kunde hon icke veta, men att hårda pröfningar förestodo henne, sade henne en mer än tydlig aning. Man talar om de hårda försakelser nunnorna i klostren måste underkasta sig, men huru mycket hårdare äro ej de, den medborgerligt fria qvinnan mången gång har att ålägga sig! hvarje ögonblick i tillfälle att plocka njutnin